Herr talman! Göran Magnusson ägnar en stor del av sitt anförande och sina repliker till att försöka hitta skäl till att legitimera den ökning av Regeringskansliets storlek som har ägt rum. Exempelvis säger Göran Magnusson att man har haft en långsiktig strävan att minska antalet ärenden som avgörs av regeringen. Dessa ska i stället föras över till andra myndigheter. Den rimliga slutsatsen av att antalet ärenden och arbetsbelastningen minskar måste i så fall vara att också personalen på Regeringskansliet måste minska och att den personalen flyttar över till den myndighet som handlägger ärendena. Åtminstone säger mitt sunda förnuft att det borde vara så.
Den ordning som Göran Magnusson nu förespråkar för hur vi ska hantera Regeringskansliets budgetfrågor framstår som väldigt egendomlig. Först bestämmer vi oss för att antalet personal och resurserna ska öka, och sedan funderar vi på om det var rätt att göra så. Jag tycker att vi ska göra tvärtom. Vi funderar på hur det ser ut när det gäller antalet arbetsuppgifter. Ökar de? Ja, då är det klart att det ska vara mer personal. Minskar de, då behövs det färre. Göran Magnusson förespråkar en annan ordning, som jag tycker är helt obegriplig.
Sedan tar Göran Magnusson upp frågan om den europeiska utvecklingsfonden och regeringens agerande där. Det första man kan säga är naturligtvis att regeringen måste ha en bättre framförhållning och skaffa sig bredare marginaler. Det har varit så under en lång följd av år att marginalerna för regeringens budgethantering kraftigt har minskat. Det kan inte komma som någon överraskning för regeringen att i slutet av året ska en inbetalning till Europeiska utvecklingsfonden för vårt medlemskap där ske. Det kan inte vara någon överraskning.
Göran Magnusson var inne på att det kan leda till ett minskat förtroende från marknaden om man inte vidtar några åtgärder. Men vi ska också komma ihåg att även budgettricksandet kan leda till minskat förtroende från marknaden. De flesta inser nog att budgettaket i praktiken redan har spräckts genom tricksandet. Förtroendet för regeringens politik och därmed för staten har redan minskat.