Fru talman! Detta betänkande är något tjockare än det föregående. Det är ett viktigt betänkande därför att det behandlar många saker i den förvaltning som konstitutionsutskottet granskar på höstarna. Det handlar alltså inte om granskningen av enskilda statsråd utan snarare om Regeringskansliet, och det är därför en viktig granskning som konstitutionsutskottet gör.
Det här betänkandet är i allt väsentligt enhälligt med ett undantag, en reservation.
Låt mig först, fru talman, bara säga några ord om den. Den handlar om regeringens senareläggning av avgiften till den europeiska utvecklingsfonden. Vi reservanter - det är de borgerliga partierna som reserverar sig - anser att det var fel. Det var emot budgetlagen eftersom utgiftstaket ska fullföljas med hänsyn tagen till de åtaganden som man har gjort. Man kan inte brista i detta. Det är emot EU:s bestämmelser. Det förorsakar Sverige dröjsmålsränta. Det innebar också att man iklädde staten förpliktelser utan att riksdagen hade hörts. Detta är i korthet den reservation vi har. Vi menar att regeringen har överträtt sina befogenheter och att regeringen därför förtjänar kritik. Jag yrkar på godkännande av anmälan i den reservation som finns.
Låt mig också, fru talman, ta upp en annan sak som egentligen är en viktig del av det här betänkandet men där vi är ganska försiktiga med slutsatserna. Det handlar om Regeringskansliet. Regeringskansliet har ju kommit i fokus nu de här sista veckorna. Jag tänkte att det kunde vara intressant att göra några reflexioner kring detta. Regeringskansliet har haft en stark ökning. På en tioårsperiod har det varit nästintill en 50-procentig ökning om man jämför 1994 och 2004.
Det är något förbryllande. I det här betänkandet sätter vi upp några funderingar utan att egentligen konkludera. Det här är en tioårsperiod när utvecklingen normalt har inneburit att centrala funktioner, huvudkontor etcetera, har dragits ned. Man har slimmat, som det heter, de centrala funktionerna. Datorteknik och annat har gjort det möjligt att ha mycket mindre format på huvudkontor och centrala ledningsfunktioner utan att för den skull ge efter på effektiviteten.
Vi har inte heller ett EU-ordförandeskap. Det hade vi. Det är väl i vår fyra år sedan vi hade det. Det är längesedan förbi. Så det skälet finns inte. Vi har också lärt oss de sista veckorna att det inte beror på att man har haft någon ökning i sin krisberedskap precis inom Regeringskansliet.
Jag funderar på 1994, tio år innan den här jämförelsen görs. Det var en period när vi hade extremt stor aktivitet både i Regeringskansliet och i riksdagen. Det var när Sverige avslutade sina EU-förhandlingar. Det var en mycket stor sak. Det var en enorm ansträngning. Vi skulle avsluta förhandlingarna över ett oerhört brett fält som hela EU omfattar. Det var också ett år då vi förmodligen lagstiftade mer än någonsin, vare sig förr eller senare. Det berodde helt enkelt på att hela EU:s samlade lagstiftning skulle flyttas in i svensk lag. Det som heter
acquis communautaire
skulle bli svensk lagstiftning i stor utsträckning. Det innebar en väldig ansträngning både för Regeringskansliet och för riksdagen för tio år sedan.
År 1994 var kanske också det år då vi hade den största anspänningen vad gäller externa kriser. Det bosniska kriget var i full gång. Vi hade trupp nere i Tuzla. Det var ett stort bekymmer eftersom det inte gick särskilt väl. Det var också en stor oro för de svenska truppernas säkerhet där nere. Det var, minns jag mycket väl, en stor ansträngning från Regeringskansliet kring detta.
Till följd av detta var det också det år vi hade mest flyktingar i Sverige. 1994 var mer än var hundrade person i Sverige flykting, huvudsakligen från Bosnien och Kosovo, från före detta Jugoslavien, vid den tidpunkten. Det är en siffra som jag tror att vi aldrig tidigare har haft. Jag vet inte riktigt hur det var under krigsåren, under andra världskriget, men det har definitivt inte varit så under efterkrigstiden, varken förr eller senare.
Vi hade också ett mycket starkt engagemang för Baltikum som hade blivit självständigt. Det var ett betydande svenskt stöd för att hjälpa dem att formera sin nya självständighet.
Det är ganska intressant att tänka sig att dessa väldigt tunga och centrala uppgifter för ett regeringskansli klarade sig med ett regeringskansli som då var ungefär två tredjedelar så stort som dagens. Det är därför man ställer sig frågan: Vad är orsaken till det här?
Vi svarar inte på det i betänkandet. Vi ställer snarast lite frågor. Jag tror att det är viktigt att KU i sin framtida höstgranskning tittar just på de här frågorna. Jag tror att vi alla har anledning att fundera kring det här. Man ska ju ha ett effektivt regeringskansli. Det ska naturligtvis också stå i proportion till de arbetsuppgifter som faktiskt föreligger. Vi har nu ett EU-medlemskap som är tio är gammalt. Vi har i stor utsträckning funnit formerna för vårt medlemskap. Vi har inte de ansträngningar som kriser och krig i vårt närområde då gjorde anspråk på.
Fru talman! Jag vill göra den här reflexionen för jag tror att det är en viktig sak för riksdagen. Det är nämligen riksdagen som ska granska Regeringskansliet. KU ska göra det, men riksdagen in pleno har anledning att debattera och diskutera. Det är ju vårt exekutiva organ. Det är därför jag har velat fästa uppmärksamhet på de här frågorna.
Men, fru talman, vi får komma tillbaka till det här mot slutet av året eller kanske om ett år när vi gör nästa höstgranskning.