Herr talman! Låt mig först säga att vi har dragit försiktiga slutsatser i betänkandet av Regeringskansliets expansion. Därför är vi eniga i den text som vi har. Men vi pekar samtidigt på behovet av att just finna dessa olika nyckeltal och studera detta. Det är nämligen förbryllande att Regeringskansliet har expanderat så kraftigt i en situation där alla de olika saker som vi försöker identifiera som skäl till att det skulle ha behövt expandera nog inte stämmer. Men vi får komma tillbaka till detta. Men det är av vikt att vi gör detta.
Låt mig också säga - där tycker jag att det som Göran Magnusson sade till viss del var fel - att vi hade en mycket stor anspänning av lagstiftning när vi gick in i EU. Det var en anspänning som var större än vi någonsin har haft vare sig förr eller senare av det enkla skälet att vi skulle ta in det i svensk lagstiftning. Vad jag vill ha sagt med det är att man nog inte kunde rusta ned Regeringskansliet efter att vi kom in i EU, men däremot finns det nog inte någon anledning att säga att lagstiftningstakten i EU är sådan att den skulle motivera denna kraftiga ökning.
Slutligen något beträffande senareläggning av avgiften. Om man nu har försatt sig i den situationen att man spräcker utgiftstaket är det väl bättre att synliggöra detta genom att agera på det sätt som man ska genom att fullfölja givna åtaganden? Inom EU har man en diskussion om Greklands sätt att hantera stabilitetspakten. Den bygger på att man inte ska försöka smussla undan något. Har man försatt sig i den situationen att man faktiskt bryter utgiftstaket är det bättre att tydliggöra detta än att låtsas som att man inte bryter utgiftstaket genom att göra en manipulation. Det är ju en ren manipulation att förskjuta betalningen från ena sidan av ett årsskifte till ett annat. Jag tror också att det är bättre för de finansiella marknaderna att man är tydlig. De kan nog minsann analysera också försöken till en kringgående manöver.