Herr talman! Jag tror att det var Studieförbundet Näringsliv och Samhälle som i varje fall bekostade en studie som hette
Vad kostar det att regera?
Den studien visade två saker: Det var för få människor i Regeringskansliet. Det var för lite styrning från Regeringskansliet av de underställda - för att göra det tydligt - myndigheterna. Det är de myndigheter som kallas självständiga i en del debatter.
Det finns ett problem - och det var det som den här studien och andra studier pekade på - i att det sker en kunskapsuppbyggnad i myndigheterna, skickligt, korrekt och bra, som Regeringskansliet inte riktigt kan svara mot därför att man har för lite folk. Man har för lite folk och måste rekrytera personer med nya kompetenser. Det måste naturligtvis finnas människor som kan sådana frågor som gäller till exempel klimatpolitiken för att regeringen sist och slutligen ska kunna göra rätt avvägning.
Jag tycker att synen på detta är något förenklad. Man drar långtgående slutsatser av några färre permutationsärenden och av att man har fört över en del beslutsfattande till andra organ.
Sedan vill jag återkomma till detta med EU-avgiften. Jag får inget svar på den fråga som jag har ställt, utan bara ett undervisande resonemang om hur det borde vara i den bästa av världar. Regerandet sker inte alltid i den bästa av världar. Det är klart att man vet att EU-avgiften ska betalas, det är inte det som är problemet. Problemet är ju att det har dykt upp andra kostnader som riskerar att spräcka utgiftstaket.
Men den diskussionen vill Tobias Krantz inte föra. Han anser att regeringen hade förbrutit sig å det grövsta när man sköt på EU-avgiften några veckor. Frågan är om han kunde mildra sitt omdöme. Kan Tobias Krantz möjligen i något sammanhang - det går ju inte nu - ange något anslag där regeringen bara hade förbrutit sig? Det hade ändå varit en viss förbättring.