Herr talman! Det var nog den konstigaste replik jag hört.
Nej, det är ingen medveten strategi att försöka kringgå budgetlagen. Det som hänt de gångna åren, och det vet nog Kerstin Lundgren lika väl som jag, är att vi haft ett stort ohälsoproblem i Sverige. Då kan man förstås lösa det budgettekniskt så som åtminstone det största borgerliga partiet föreslagit, nämligen genom att sänka ersättningen för de människor som blir sjuka och därmed kanske tvingas gå från hus och hem.
Det är inte den politik vi för, utan vi har tyckt att det varit bättre att försöka hålla så strama tyglar som möjligt på nya utgiftsökningar och när vi kommit till den här gränsen skjuta upp utbetalningen ett par dagar och i stället göra den efter årsskiftet. Det är bättre än att sänka sjukersättningen till 65 %.
Jag tror nog att regeringen anser att Miljöpartiet är en igel i Regeringskansliet som kräver mycket, som får igenom mycket och som arbetar hårt på att genomföra så mycket som möjligt av grön politik. Vi har dock inte prioriterat frågan om att stoppa Regeringskansliets expansion. Vi har inte ens prioriterat att få fram de tydliga motiven för riksdagen till varför det ska ske.
Nu gör vi det gemensamt i konstitutionsutskottet. Vi efterfrågar det, och vad jag förstår kommer vi till nästa år att få den typen av resultatindikatorer som gör att vi gemensamt ska kunna granska den expansion som Regeringskansliet haft.
Slutligen, herr talman, tycker jag att det är ovärdigt Kerstin Lundgren att tolka det som jag sagt om Regeringskansliets expansion i förhållande till den diskussion vi nu för om en bättre krisberedskap som att jag skulle vilja dra en gardin för diskussionen. Det enda jag sagt är att jag trodde att just dessa dagar kraven på ett minskat regeringskansli inte skulle eka så högt när man samtidigt i alla andra debatter kräver att Regeringskansliet ska utökas med ett par man.