Herr talman! Vad gäller frågan om skadestånd
finns det ju fler exempel än Ericsson. Framför allt
riskerar de att bli felaktiga.
Vänsterpartiet är mycket öppet för att diskutera
formerna för hur ett skadeståndssystem skall fungera
rimligt och rättvist. Vårt problem är att vårt land i dag
riskerar att bli utsatt för social dumpning i Europa när
det gäller företagsnedläggning.
Jag vill till Sten Östlund också säga att det enligt
honom just nu inte är läge för att utreda, förnya, för-
stärka och förbättra arbetsrätten. Samtidigt kan både
Sten Östlund och jag se att det växer fram en allt
större oreglerad arbetsmarknad. Den växer fram vid
sidan av vår arbetsrättsliga lagstiftning och expande-
rar med raketfart. Är detta en god tingens ordning?
Vad skall vi göra åt det här, om vi nu inte skall utreda
och lägga fram förslag?
Jag tycker också att det förtjänar att kommenteras
att Sten Östlund säger att all förändring av arbetsrät-
ten bör vara förankrad hos löntagarna. Jag delar den
uppfattningen, men jag tycker att socialdemokraterna
svek denna viktiga princip när man den 12 december
1996 så starkt försämrade arbetsrätten, mot löntagar-
nas vilja. Man urholkade rättighetssystem och fackli-
ga rättigheter. Men det är ju bra att Sten Östlund och
Socialdemokraterna i dag har kommit till insikt om att
det här är viktigt för löntagarna. Låt oss alltså göra
förändringen tillsammans med dem, men låt oss också
utveckla arbetsrätten, så att t.ex. även kvinnor får del
av trygghet, inflytande och kompetensutveckling.