Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till
reservation 1. Vi står givetvis bakom även de övriga
moderata reservationerna.
I detta betänkande behandlas vissa arbetsrättsliga
frågor. Givetvis avstyrker majoriteten alla förslag till
förändringar av arbetsrätten. Man kan fråga sig var-
för. Ser inte majoriteten Sveriges problem av i dag,
eller vill den inte se problemen? Vi har en arbetslös-
het som drabbar flera hundra tusen familjer i Sverige i
dag. Vi har inte haft så få i arbete sedan 1974, och
ändå är majoriteten inte beredd att göra någonting.
De flesta experter är i dag överens om att sänkta
skatter och förändrade arbetsrättsregler ger fler jobb.
Låt mig läsa upp vad länsstyrelsen i Gävle skriver
till Inrikesdepartementet den 2 februari i år.
Med utgångspunkt i verksamhetens snabba för-
ändringstakt, personalens ålderssammansättning och
bristande flexibilitet i arbetsrätten bedömer länsstyrel-
sen att det långsiktigt kan finnas svårigheter att upp-
rätthålla den kompetens som krävs.
Detta är alltså ett yttrande från en länsstyrelse som
anser att det finns en bristande flexibilitet i arbetsrät-
ten. Detta är alltså anmärkningsvärt.
Många småföretagare avstår i dag från att nyan-
ställa på grund av att det är krångligt. Är det av rädsla
för facket, Sten Östlund, som ni inte ens vågar utreda
arbetsrätten och än mindre ändra den? Är det inför
valrörelsen viktigare att LO och Socialdemokraterna
är överens än att de arbetslösa får jobb? Är det verk-
ligen så att valrörelsen och LO:s bidrag till Socialde-
mokraterna är viktigare än att människor kommer i
arbete, eller har Socialdemokraterna tillgång till ex-
perter som vi övriga i kammaren inte känner till och
som påstår att en förändring av arbetsrätten inte be-
hövs för att massarbetslösheten skall försvinna? Det
vore i så fall intressant att höra detta av Sten Östlund.
Låt mig dock säga att jag betvivlar att det finns några
sådana experter.
Den socialdemokratiska synen på arbetsrätten och
på arbetsrättsliga frågor är förlegad i dagens nya sam-
hälle och är en katastrof för de arbetslösa. Varför kan
en labourregering i England och en socialdemokratisk
regering i Danmark ha betydligt mer flexibla regler
och vara mer flexibel i sin syn på arbetsrätten än den
svenska regeringen? Det kanske beror på att de ser att
det ger fler jobb. Min rekommendation till Socialde-
mokraterna är: Åk över till era kolleger i Danmark
och Storbritannien och lär av dem.
Låt mig därefter gå över till fackets rätt till block-
ad av enskilda företag. Det finns åtskilliga exempel på
facklig blockad av företag under de senaste åren,
blockad av företag där ingen är medlem i facket och
av företag som betalar högre löner än avtalet anger.
Dessa företag sätts i blockad. Ägaren riskerar ruin,
anställda blir arbetslösa, och företaget får säga nej till
order. Varför respekterar inte facket och Socialdemo-
kraterna den enskilde individens åsikt? Han skall väl
själv, liksom arbetsgivaren, kunna välja om han vill
ha kollektivavtal? Kan Sten Östlund ge mig svar på
dessa frågor med anledning av fackets rätt till blockad
som Socialdemokraterna försvarar? Är det rätt att
försätta företag med en anställd som inte vill vara med
i facket i blockad? Jag upprepar frågan. Är det rätt att
försätta företag med en anställd som inte vill vara med
i facket i blockad? Anser Sten Östlund att det är rik-
tigt att människor skall bli arbetslösa och att företag
eventuellt skall läggas ned på grund av blockad av
företag?
Jag skall därefter gå över till frågan om sympatiåt-
gärder. Från moderat sida anser vi att det är orimligt
att fackföreningar som inte är direkt berörda av en
konflikt skall kunna vidta stridsåtgärder mot enskilda
företag. Vi är förvånade över att inte också Socialde-
mokraterna är beredda att se över denna fråga med
hänsyn till de verkningar som den kan ha på den
svenska arbetsmarknaden.
Ett annat exempel gäller sjöfarten. Det borde vara
möjligt att ta bort ILO-regeln, som helt enkelt innebär
att stuverimonopolet är kvar. Hur ser Sten Östlund på
detta med att vi kan ha kvar ett monopol på det här
området utan att det över huvud taget görs något åt
detta?
Det här är bara några exempel på att regeringen
och majoriteten, tycker jag, ställer sig på fackets sida
gentemot den enskilde individen. Den enskilde indi-
videns rättigheter i dagens arbetsliv är små, medan
fackets rättigheter är desto större. För oss moderater
är det en självklarhet att stå på den enskilde indivi-
dens sida. Tyvärr väljer Socialdemokraterna i alla
sammanhang att stå på kollektivets sida utan att bry
sig om den enskilde individen.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att den
socialdemokratiska arbetsrättspolitiken leder till färre
jobb, till att Sverige jämfört med andra OECD-länder
ytterligare halkar efter på välfärdsområdet, till att vi
blir fattigare och till att vi får fler socialbidragstagare.
Däremot har vi kvar ett mäktigt fack. Tack!