Fru talman! Ingrid Burman har ju tidigare fört en
principiell diskussion med Kent Olsson. Men jag skall
ändå försöka lägga till rätta några saker, för det är
mycket missförstånd.
Det är individens rättigheter som jag försvarar.
När hör jag någonting från Kent Olsson eller var läser
jag i era motioner att ni har något intresse av indivi-
dens anställningsskydd, individens inflytande, indivi-
dens yttrandefrihet och meddelarfrihet? De exempel
som jag tar upp handlar om individer, och individer är
ofta rättslösa på arbetsmarknaden. Det har att göra
med de maktförhållanden som råder i arbetslivet. För
att skydda individen och skapa en rättslig grund för
individens agerande har vi slutit oss samman i fackfö-
reningar, och vi har slutit kollektivavtal som ger lik-
formiga spelregler, vilket är väldigt bra ur konkur-
renssynpunkt och för att skapa en jämlik situation i
vårt land.
Det jag har tagit upp här är inte klasskampsretorik.
Det lönar sig nog inte vare sig med Sten Östlund eller
med Kent Olsson i kammaren. Vad jag har tagit upp
är behovet av att reformera den svenska arbetsrätten
för att komma i paritet med den utveckling som fak-
tiskt äger rum i arbetslivet. Det handlar om interna-
tionalisering, det handlar om nya kontraktsformer och
det handlar om en väldig massa saker som jag redan
har diskuterat. När man reformerar arbetsrätten kan
inte intresset enbart ligga på företagets möjligheter att
göra vad företaget eller arbetsgivaren vill. Då skall
man också, Kent Olsson, klara av trygghetsaspekter-
na, den rättvisa fördelningen och inte bara tjäna kapi-
talets intresse. Men det är vad moderaterna gör här i
kammaren i dag liksom alltid. Jag beklagar det, för
Sverige har ett mycket stort behov av förnyelse i
näringslivet och i arbetslivet, och arbetsrätten är en
viktig kugge däri.