Fru talman! Arbetsrätten handlar i grunden om att
ha ett lagstiftningspaket som ger den enskilda männi-
skan skydd, som ger den svagare parten i ett förhål-
lande skydd, samtidigt som det är ett verktyg för att
verksamheterna skall kunna fungera smidigt. Vi i
Folkpartiet anser inte att dagens arbetsrättsliga regler
uppfyller de kraven därför att skyddet snarare blir ett
hinder och stänger ute enskilda människor. I stället
för att värna den svagare parten i ett förhållande blir
det oftast just den svagare parten som blir utestängd.
En andra faktor är att det inte i alla lägen är allde-
les entydigt att arbetsgivaren är den starka parten och
arbetstagaren den svaga parten i ett avtalsförhållande.
En tredje faktor är att arbetslivet år 1998, och så
kommer det också att vara framöver, är kraftigt för-
ändrat jämfört med hur det såg ut under de perioder
då den arbetsrättsliga lagstiftningen huvudsakligen
växte fram. Detta är orsaken till att vi anser att arbets-
rätten måste reformeras. Också i många andra sam-
manhang har vi fört fram bredare förslag om hur det
skall gå till. Givetvis står vi fast vid den politiken här,
som framgår av det särskilda yttrandet.
En specifik fråga skulle jag vilja lyfta fram. Det
handlar då om skyddet för enskilda mot diskrimine-
ring i arbetslivet. Vi tycker att det är viktigt att ha en
kraftfull och effektiv lagstiftning mot diskriminering i
arbetslivet. Det handlar ju om att enskilda personer
skall kunna få upprättelse, kunna få sin sak rättsligt
prövad. Det handlar också om att fastställa normer i
samhället för vad som är acceptabelt och för vad som
ligger utanför gränsen för vad som är acceptabelt.
Det finns utredningsförslag både vad gäller skydd
mot etnisk diskriminering och vad gäller skydd mot
diskriminering av homosexuella i arbetslivet. Det
tycker vi är bra, och vi förväntar oss lagstiftningsför-
slag. Om vi sedan stöder dem i minsta detalj eller inte
återstår att se. Det är bra att det kommer förslag om
hur man kan få ett rättsligt skydd mot diskriminering,
om hur man kan få sin sak prövad.
Frågeställningen om etnisk diskriminering i ar-
betslivet är oerhört mycket bredare. Det handlar inte
bara om att få en de facto-diskriminering rättsligt
prövad. Den kunskap, den kompetens och all den vilja
och kraft som finns hos människor i Sverige som har
invandrarbakgrund tas inte på något sätt till vara. Det
kommer aldrig att kunna täckas upp i en diskrimine-
ringslagstiftning att man inte aktivt tar till vara männi-
skors förmåga och kompetens och ger alla människor
samma möjligheter. Därför vill jag återigen lyfta fram
det som vi skriver i vår motion. Det gäller att noga
prova metodutveckling vad gäller aktiva åtgärder -
vad som skall stå i en lagstiftning och gälla alla, vad
som kan vara överenskommelser och ingå i ett opini-
onsbildande arbete, vad som kan vara projektarbeten
osv.
Det finns många kunniga aktörer på området som
kan användas för att arbeta fram olika typer av model-
ler, för att lyfta fram metoder, för att lyfta fram me-
todutveckling, kunskapsutveckling osv. Linköpings
universitet nämner vi i vår motion. Malmö högskola
kommer att ha en bra inriktning på detta. Södertörns
högskola och Mångkulturellt centrum hemma i Bot-
kyrka samlar också en oerhört stor kompetens på detta
område. Av den anledningen har vi en reservation på
denna punkt. För tids vinnande avstår jag dock från
att yrka bifall till vår reservation.