Herr talman! Ingrid Burman säger att vi svek
1996. Jag vill på det bestämdaste protestera mot detta.
Att vi då inte i alla delar var överens med LO är en
sak, men man får inte glömma bort att det förslag som
vi lade fram 1996 och den lag som vi då stiftade ock-
så innebar förstärkningar för arbetstagarna.
Om nu Ingrid Burman anser att de lättnader i pro-
vanställning som infördes var ett sådant svek var det
inte det enda i det förslaget. Jag vill också i det sam-
manhanget påminna om att såvitt jag vet har den ut-
värderingsgrupp som tillsatts på Arbetsmarknadsde-
partementet och som skulle följa just den anställnings-
formen ännu inte fått ett enda exempel på att det har
missbrukats.
Det tyder väl ändå på att förslaget låg ganska rätt.
Kanske var det som en av dem som vi gjorde upp
detta med, Elving Andersson, sade till mig strax före
debatten: Förmodligen var det ganska bra förslag som
vi lade fram, därför att kritiken är ungefär lika hård
från höger som från vänster. Vi ligger kanske någon-
stans rätt i det.
När det sedan gäller att utreda, förnya och förbätt-
ra får man ta ett vidare grepp. Då får man se på hela
arbetsmarknaden. Då handlar det inte bara om lagpa-
ragrafer i LAS eller i MBL. Det är möjligt att man i
det sammanhanget kan komma till andra synpunkter.
Jag har i debatten med Kent Olsson pekat på in-
riktningen på att vi skall utveckla kompetensen hos de
anställda och hur förändringar i samhället måste mö-
tas med utbildning och kunskaper. Det är möjligt att
det blir debatter om det i framtiden. Men den debat-
ten, Ingrid och Kent, får ni ta med min efterträdare i
arbetsmarknadsutskottet. Tack skall ni ha!