Herr talman! Vi tror inte på det borgerliga bud-
skapet om att en försämrad arbetsrätt skulle vara en
väg för att lindra arbetslösheten. I den frågan handlar
det egentligen om huruvida vi skall gå låglönevägen
eller kunskapsvägen.
Herr talman! Vi försöker nu gå kunskapsvägen. Vi
vill inte riva i arbetsrätten, utan vi vill satsa på ut-
bildning och utveckling av de arbetslösa och även av
dem som är anställda i företagen. Vi vill stärka dem
och deras anställningsbarhet. Det är den viktiga ut-
vecklingen. Och det är här skiljevägarna går.
Sedan träffar nog Kent Olsson och jag litet olika
företagare, som han själv sade. Vi träffar i alla fall
inte samma företagare. Jag skulle vilja tro att Kent
Olsson i alltför hög grad umgås med de företagare
som finns på SAF:s och Industriförbundets expeditio-
ner. Vi vet ju vilken uppfattning man har där. Men ute
i det verkliga livet är inte motsättningarna av den art
som Kent Olsson vill framhålla.
När det gäller frågan om hur det är i England och
Danmark, och för den delen också i andra länder som
Vänsterpartiet har dragit upp här, vill jag säga att vi
håller oss till Sverige. Vi tittar naturligtvis runt om-
kring för att se om det finns något att lära, men vi
håller nog fast vid vår modell.
Herr talman! Jag vidhåller att blockadrätten utövas
med ansvar och omdöme av de fackliga organisatio-
nerna. I de enstaka fall där det kan vara något tvivel
om den saken brukar i regel en uppföljning visa att
det inte är så enkelt att det bara är att fördöma det
som har hänt sett ur arbetsgivarsynpunkt.