Herr talman! Jag blir litet förskräckt när Sten
Östlund säger att han nog ligger rätt eftersom han får
kritik från både höger och vänster. Det är uppfordran-
de för oss från Vänstern. Det betyder att ju hårdare vi
ligger på, desto mer bör Sten Östlund förflytta sig, i
varje fall om man går på ljudnivån. Det är naturligtvis
inte någon politisk inriktning. Det är litet grand det
som jag vill säga i ett kort anförande, där jag först av
allt vill ansluta mig till allt som Ingrid Burman har
sagt.
Låt utgångspunkten få vara moderaternas syn. I
reservation 1 säger man: Alla institutionella hinder
bör undanröjas. Den komplexa arbetsrätten är till
stora delar ett sådant hinder. Det är den synen som är
så förskräckande för oss i Vänsterpartiet och för hela
löntagarkollektivet. Det är inte bara det att vi har
olika åsikter. Det kan jag förstå, och det bör vi ha hos
Höger och Vänster.
Man kan titta litet grand på vad arbetsrättsliga ex-
perter säger. Jag vill hänvisa till artiklar de senaste
åren av professorerna Niklas Bruun, Håkan Hydén
och Ann Numhauser-Henning som har publicerats i
tidskriften Arbetsmarknad och arbetsliv, som Arbets-
marknadsinstitutet och Arbetsmarknadsstyrelsen ger
ut. Alla är överens om att det måste ske en förändring
av arbetsrätten, bl.a. därför att vi har dessa grundläg-
gande förändringar på arbetsmarknaden som Ingrid
Burman har pekat på.
Det handlar om yttrandefrihetsfrågor. Jag läste en
artikel alldeles nyss av två välrenommerade arbets-
rättsjurister, Ingemar Hamskär och Dan Holke, som
noterar att Sarah Wägnerts avslöjanden, som alla
tyckte var så bra att de kom fram, förmodligen var
tillräcklig grund för att hon skulle sägas upp. Hon
jobbade på ett privat vårdhem. Nu tyckte alla att hon
var bra, och hon blev en hjälte. Hon hade sagt upp sig
redan innan. Hon var lika klok som arbetsrättsjuris-
terna. På privat arbetsmarknad föreligger inte yttran-
defrihet och meddelarfrihet. Det finns en serie sådana
domslut från Arbetsdomstolen. Det är ett sådant ex-
empel.
Det handlar om inflytandefrågor och trygghetsfrå-
gor i ett läge när alltfler löntagare är marginaliserade.
De tillhör inte kärnarbetskraften. De är inte heltids-
anställda, utan de har tillfälliga kontraktsformer. De
är inhyrda. Outsourcing-processen går långt i detta
avseende. De är korttidsanställda. Vad man inte från
moderaternas sida förstår är att vad vi egentligen ser
framför oss är ett nytt scenario, ett nytt rättsläge. En
lagstiftning speglar normativa förutsättningar som
måste ha legitimitet i ett samhälle.
Det finns i vår arbetsrätt en pol som vi skulle kun-
na kalla för § 32-befogenheterna, dvs. rätten att an-
ställa och avskeda, att leda och fördela. Det var oer-
hört tydligt och enkelt i industrisamhället där en be-
stämde och alla de andra inte hade så mycket att säga
till om. Då kunde den fackliga kampen med kollektiva
metoder ändå finna någon balanspunkt.
Avtalsfrihet är sådant som Kent Olsson tar upp.
Det handlar alltså om individuella avtal som ni vill ha.
Förstår ni inte vad kollektivavtal är? Det är någonting
som gör det likformigt över landet, ger lika konkur-
rensförutsättningar och ändå något ger den enskilde
arbetstagaren en ställning som gör att han inte är totalt
underlägsen arbetsgivarparten.
Moderaterna säger: Avtalsfrihet är väl bra. Vad
skall vi ha kollektivavtal till? Det visar en total brist
på förståelse för vilken roll kollektivavtalen spelar. Vi
har också frågan om rättvis fördelning av makt och
inflytande och fördelning av resurser, produktionsre-
sultatets fördelning. Vi har trygghetsfrågorna och
anställningsskydd.
Hur dessa poler förhåller sig till varandra har väl-
digt mycket att göra med de grundläggande förutsätt-
ningarna i ekonomin och i det produktionsliv som
utvecklar sig. Där är det på det sättet, Sten Östlund,
att alla arbetsrättsliga experter säger samma sak som
Vänsterpartiet. Det beror inte på att de är vänsterpar-
tister. Det beror inte på att de kommer till samma
slutsats som vi gör när det gäller maktfördelningen.
Men de inser precis som vi att om vi i dag inte gör
någonting utan hänger kvar i en arbetsrätt som är
formad efter brukssamhällets mentalitet, produk-
tionsmönster och anställningskontrakt kommer an-
ställningstryggheten och inflytandet, det arbetsrättsli-
ga regelverket, att bli alltmer obsolet.
Det kommer att tappa legitimitet. Ni kommer att
få alltfler attacker från Högern som vill riva upp och
skapa kapitalismens fullständiga seger, nämligen att
göra arbetsmarknaden till en riktig marknad där man
köper och säljer efter förmåga. Då står vi oss väldigt
svagt, när de flesta av oss här tillhör vad jag kallar
den marginaliserade löntagargruppen som inte har
heltidsanställningen, den livslånga anställningen, utan
har andra kontraktstyper.
Min fråga till Sten Östlund är: Hur är det möjligt
att ni motar kraven på att återerövra tryggheten och
inflytandet för stora grupper av människor och åstad-
komma en yttrandefrihet som vi definitivt inte har i
dag på stora delar av arbetsmarknaden? Ni blir för-
svarare för någonting som är mycket konservativt. Det
skall inte arbetarrörelsen vara.
Att vi sedan i dagens läge försvarar kollektivav-
talsrätten är självklart. Att vi inte skall överge dagens
arbetsrätt för en marknadsavreglering som Kent Ols-
son föreslog är också självklart. Men gör vi ingenting
i dag kommer vi faktiskt i praktiken, i det verkliga
livet där människor lever, och där inte minst de unga
lever, att vara förlorare. Sedan kan man stå och hurra
i bårhuset för den arbetsrätt som inte längre kan till-
lämpas.
Jag anser att socialdemokraterna måste komma ut
ur idet. I idet sover man. Vi skall föra kampen i vaket
tillstånd, Sten Östlund!
(forts.)
Ajournering
Kammaren beslutade kl. 17.58 att ajournera för-
handlingarna till kl. 19.00 för middagsuppehåll.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.