Fru talman! Det var många som var förvånade
förra onsdagen, när Bosse Ringholm så säkert och
tryggt presenterade regeringens ekonomiska politik,
över att han så snabbt gick in i rollen, så kraftfullt och
med sådan pondus. Jag var inte förvånad; jag känner
Bosse Ringholms kapacitet. Men det är inte det som
är förklaringen, utan förklaringen är en annan.
I socialdemokratin är det inte person det handlar
om, utan det är politiken, sakfrågorna, vi sysslar med.
Den politik som Bosse Ringholm presenterade i förra
veckan i den här talarstolen är en politik som för vår
del är förankrad i partikongresser, valrörelser, interna
rådslag och i en riksdagsgrupp efter samtal och för-
handlingar med andra partier i kammaren. Det är en
känd politik. Där sätter vi sakfrågorna i fokus. Person
spelar mindre roll i vår rörelse.
Andra partier har en annan tradition, där enskilda
individers avgång eller avhopp eller t.o.m. tillkorta-
kommanden drabbar partierna och ändrar partiernas
politik.
Vi för resonemanget om inriktningen öppet och
frimodigt, och sedan står vi för den gemensamt. Nu
var det Bosse Ringholm som presenterade den, och
det gjorde han på ett sådant sätt att det inte bryter mot
den tradition eller den kultur vi har inom socialdemo-
kratin. Så enkelt är det - eller precis så märkvärdigt
är det, kanske man också kan säga.
Jag har sagt att jag är förvånad över den här de-
battens förlopp, inte över att den begärdes - det var
väl logiskt att oppositionen ville utnyttja detta tillfälle
- men förvånad över att man inte kan redovisa ett
alternativ. Jag är ännu mer förvånad över att höra
Carl Bildt säga att det här inte alls handlar om nyval.
Om det inte handlar om nyval eller om att redovisa ett
alternativ, och om regeringen har stöd för sin propo-
sition i riksdagen av 190 ledamöter, vad handlar då
debatten om? Vad var då syftet med den?
Om det uppfattas som nästintill kränkande att jag
pekar på att den opposition som nu utmanar oss helt
saknar egen politik, kan vi då hoppas på en förbätt-
ring på den punkten? Eller skall vi se en fortsättning i
tangentens riktning? Efter det att jag kritiserade er
från talarstolen här fortsatte Alf Svensson i nästa
inlägg av bara farten och sade att utöver alla nya
utgifter han utlovar nu skall också fiskarna ha sitt,
åkeriägarna ha sitt och de som äger aktier ha sitt. Vad
blir då kvar, Alf Svensson, åt dem som är sjuka och
handikappade och åt alla dem som vi har anledning
att se till att vi gemensamt tar det kollektiva ansvaret
för i en välskött ekonomi?
Fru talman! Den här debatten har visat att nyvals-
hotet från de borgerliga inte var allvarligt menat. Den
här debatten har visat att det saknas alternativ politik.
Den här debatten har visat att man tycker att Sverige
är så starkt att man återigen kan börja slarva med de
löften man ställer ut. Den här debatten har visat, fru
talman, att oppositionen saknar ledning.
(Applåder)