Fru talman! I dag diskuterar vi kvalitetsutvärderingar och kvalitetssystem i den högre utbildningen i Sverige. Vi tycker att det här är oerhört viktigt, och vi hade egentligen sett fram emot att vi tillsammans skulle ta fram ett bra och välförankrat förslag som hade stöd i sektorn, hos dem det berör, och som sedan skulle bidra till en riktigt bra kvalitet i högskolan. Högskoleverket fick också tidigare i uppdrag att börja ta fram ett förslag. Det fanns kritik mot hur det var tidigare. Därför fick Högskolverket uppdraget att ta fram ett förslag. Förslaget tog de fram tillsammans med sektorn, universiteten, studenterna och lärarna. Man kom fram till ett förslag som var välförankrat, vilket är lite förvånande, kanske man kan tycka, eftersom man vet att inom högskolesektorn finns det väldigt många som tycker väldigt olika. Det är en tillgång, men det är också en tillgång att sektorn kan enas om någonting och är eniga om något som kan leda till högre kvalitet.
Vad händer då när regeringen ska bereda förslaget? Regeringen tar emot förslaget och sätter sig sedan bakom stängda dörrar och funderar eller vad man gör. I vilket fall som helst läcker det ut saker som gör att insynsrådet, som har jobbat med förslaget, är kritiska och vill få möjlighet att träffa regeringen. Då presenterar regeringen en del förändringar med powerpoint. Jag ska citera någon som var med, vilket vi i oppositionen inte fick vara, och det har jag full förståelse för. "Cirka 20 dagar innan propositionen ska läggas till riksdagen fick vi se en Powerpointpresentation av ett inte tidigare sett till stor del omarbetat förslag, utan detaljer." Det sägs att de som var där - lärosätena, Universitets- och högskolornas förbund, studenterna och lärarna - var relativt eniga i ifrågasättandet och kritiska till förslaget. Högskoleverket fick inte ens vara med eller var i alla fall inte med, och det är ju lite lustigt.
Om någon undrar vad regeringens expertmyndighet och universitetskanslern har tyckt om förslaget kan jag citera vad universitetskanslern har sagt: "Det är en viktig debatt, jag hade inte heller haft något emot en kompromiss kring vårt förslag, men amatörismen och lekmannamässigheten i departementets agerande är något annat." Det är ganska allvarligt när en myndighetschef på en expertmyndighet som har att just granska förslaget så tydligt går in och säger att beredningen har varit amatörmässig och lekmannamässig och att man också har kört över hela sektorn.
Man kan då fråga sig hur olika människor och organisationer ser på det här. Det är tydligt att studenterna inte är nöjda. Till exempel har SFS och många andra studentkårer, studentorganisationer, studentfackförbund och så vidare sagt en hel del. Lärarna är inte nöjda. Sulf, Saco och andra har varit väldigt kritiska. Lärosätena har också varit väldigt kritiska. Och det kan förtjänas att nämna att lärosätenas egen organisation, Sveriges universitets- och högskoleförbund, har varit oerhört kritiskt, och inte minst Högskoleverket, som jag sade förut.
De som verkar vara nöjda med förslaget blir en betydligt kortare lista. Jag kan ungefär sammanfatta det med att regeringen är nöjd med förslaget, och jag utgår från att det är en förutsättning när de lägger fram ett förslag. Men det är tråkigt att vi inte kan få ett bättre förankrat förslag och ett förslag som är bättre.
Vad man gör är en hel del ändringar i det av Högskoleverket och sektorn tillsammans framarbetade förslag. Man tar till exempel bort att man ska fråga studenterna vad de tycker om sina utbildningar. Då kan man fråga sig: Har inte studenterna något med kvaliteten att göra? Är det inte relevant att veta vad studenterna tycker?
Man tar bort granskningen av utbildningskvaliteten och lägger i stället till en självvärdering, där det i och för sig kan ingå lite allt möjligt, säger man. Så fort vi i oppositionen kritiserar att någonting inte ingår säger man: Men det kan ingå där, om man vill.
Låt mig återigen citera universitetskanslern, den här gången från
Ny Teknik
, en utmärkt tidning: "Men att begränsa utvärderingssystemet till endast de självständiga arbetena likställer bra studenter med bra utbildning. Det kan jag inte stå bakom." Det handlar alltså om att när man har tagit bort det andra har man kvar resultaten från de självständiga arbetena. Precis som Mikael Damberg tidigare har sagt är det väl bra att veta och se resultaten från de självständiga arbetena. Men det kan inte ensamt bedöma kvaliteten på en utbildning. Det krävs mer, och det är väldigt tydligt.
Dessutom kan man fråga sig, som många frågat sig, om inte universiteten nu kommer att konkurrera om de bästa studenterna i stället för att konkurrera om att hålla den bästa kvaliteten. Det är nämligen något som med det här förslaget tyvärr skulle kunna löna sig. Till exempel har Sacos ordförande sagt: "Det är viktigt att kvalitetsutvärderingssystemet mäter kvaliteten på utbildningen, inte kvaliteten på studenterna. Lärosäten ska inte få extra pengar för att de lockar till sig duktiga studenter, utan för att de är duktiga på att utbilda." Det är en alldeles utmärkt sammanfattning av hur det egentligen borde vara. Tyvärr är det inte en sammanfattning av regeringens förslag.
Som har sagts har det varit många turer i det här. Vi hade i utbildningsutskottet en stängd hearing där jag fick erfara att SUHF menade att förslaget antingen inte har något med kvalitet att göra eller att det motverkar breddad rekrytering. Då kan man fråga sig vad det handlar om. Jo, det handlar just om att det helt plötsligt premieras att inte syssla med breddad rekrytering, därför att bara resultaten ska bedömas. Men då har det invänts att det kan tas med i självutvärderingen. Då frågar man sig: Vad är självutvärdering till för? Är det ett sätt att ursäkta sig för resultaten? Det är lite så det blir, och det är det som många rektorer har varit oerhört kritiska till. Det är väl ändå inte poängen med självutvärdering att den ska användas för att ursäkta någonting annat, utan det rimliga är väl att Högskoleverket eller de som Högskoleverket har satt att granska gör en bedömning av vad som sker.
Det är lite ironiskt att stå här och debattera ett kvalitetssystem som helt uppenbart inte är kvalitetssäkrat i sig självt. Man undrar hur det egentligen kan komma sig att vi har landat där. Det som har nämnts här är autonomin, att högskolorna ska vara fria, och jag delar den uppfattningen. Det är oerhört viktigt och bra, och jag uppskattar den inriktningen från regeringen. Men jag tycker att det har blivit oerhört missriktat, därför att det är väl inte så att högskolorna blir ofria om man frågar dem som studerar på högskolorna vad de tycker om utbildningen. Vari består högskolornas ofrihet om vi skulle säga att vi tycker att det är viktigt att höra vad studenterna tycker om kvaliteten på utbildningarna? Hur blir det ofrihet? Och hur ser man på autonomi när man börjar med att köra över hela sektorn när man inrättar det här?
Jag undrar: Är det inte så att ett lärosäte, trots att det självständigt jobbar med utbildning, kan ha en granskning utifrån och inte bara en självvärdering? Är det inte rimligt att kunna bedöma det som faktiskt existerar? Det går ju på en massa andra områden. Till exempel finns det på skolområdet en viss pedagogisk frihet kvar, och vi har ändå en möjlighet att utvärdera och se över. Det är klart att det behöver utvecklas, men det är inte principen där som det är fel på.
Jag vill avsluta med att se något lite mer abstrakt och bredare på det här. Det är nämligen så att det har sagts att det bara är resultaten som ska granskas. Jag tycker att det är en oerhört konstig inriktning från en regering och en forskningsminister som vill ha vetenskap i utbildningarna. Men vetenskap är väl inte bara resultat. Det är väl rimligtvis också metoden för att komma fram till resultaten. Om man får ett resultat vill man ju veta att det är med en bra metod man har kommit fram till det. Om man bara funderar ihop resultatet är det inte alls lika mycket värt som om man har en bra metod. Jag tycker att det är olyckligt att man på det här sättet helt bortser från metoderna och att kvaliteten när man lär sig är god.
Jag vill därmed yrka bifall till reservationerna 1 och 2 och vara tydlig med att det behövs en kvalitetsutvärdering och förändringar. Mycket som har kommit fram i Högskoleverkets förslag är oerhört bra, och vi ställer oss oerhört positiva till det. Men vi menar att det här förslaget inte är kvalitetssäkrat. Det är under all kritik. Vi menar att regeringen borde få komma tillbaka med ett vettigt förslag.