Fru talman! Jag ska kort säga någonting om det som Ulrika Carlsson sade sist om att man inte litar på universitetens självvärdering. Nu är ju inte jag socialdemokrat, men jag tycker ändå att det är lite konstigt om man har utgångspunkten i det här att man helt ska lita på vad den som är granskad säger. Jag tror inte ens att den som är granskad vill ha ett sådant system, utan den som är granskad vill ju bli det utifrån objektiva kriterier. Det är också vad vi har hört från universiteten.
Så till själva huvudfrågan. Vi har hävdat att det inte finns med att man ska fråga studenterna. Det är sant, det finns inte med. Det finns däremot, som jag sade i mitt anförande, skrivningar om att det är möjligt för universiteten om de vill att som en del av sin självvärdering fråga dem och så vidare. Men faktum är att vi inte här har några synpunkter och inte menar att det måste vara med.
Jag tycker att det är rimligt att fråga studenter vad de anser om kvaliteten. Jag tycker att det är rimligt att vi får reda på det och att det är en del av hur man ser på kvalitet. Det har också hela sektorn tyckt. Men regeringen tar bort det. Det blir oerhört konstigt. Det är väl ändå rimligt att man har den här typen av frågor även om någon inte skulle vilja ha dem.
På vilket sätt gör det universiteten ofria om studenterna skulle tillfrågas om kvaliteten? På vilket sätt blir det sämre om man frågar studenterna?