Fru talman! Jag vill hävda att jag svarade just på frågan om process. Att det sedan inte faller Lage Rahm i smak må så vara.
Problemet är ju att det finns skilda uppfattningar bland så prominenta personer som dagens kansler och fjolårets universitetskansler. De är diametralt motsatta vad gäller det förslag som vi faktiskt diskuterar. Och SUHF, som är Sveriges universitets och högskolors förbund, har själva sagt att de inte tar ställning i frågan.
De som har enats är en grupp människor som tillsammans har diskuterat och debatterat och tillsammans säger att det här förslaget är bäst. Men när SUHF inte ens har varit med i den dialogen vill jag hävda att man inte samtidigt kan säga att det här har en oerhört stark förankring ute bland universitet och högskolor. Det finns också kritik.
Som jag nämnde finns här alltså rektorer från SLU, Karolinska Institutet och Uppsala universitet som efter den här hearingen säger att de ser positivt på den betoning av autonomi som görs, och ambitionen att detaljregleringen ska minska välkomnas. Man välkomnar kvalitetssäkringen och att den inriktas på resultat och inte på processen, som Högskoleverket förordar. Man säger att möjligheten med självvärdering och platsbesök är ett viktigt instrument för att rättvist kunna bedöma förutsättningarna för att nå utbildningsresultat.
Det här finns heller inte med i Högskoleverkets förslag, och det var det min fråga till Lage Rahm egentligen rörde. Hur tänker sig oppositionen detta, om man säger att Högskoleverkets förslag är det bästa. Varför kan man då inte på något vis möta upp för att faktiskt hjälpa de studenter som kommer att ha det svårast?