Fru talman! Vi talar om farhågorna för att vi skulle förlora vår internationella ackreditering. Med de överenskommelser som finns i Enqva konstaterar man att det ska råda ett fritt nationellt oberoende när det gäller överenskommelserna om ackreditering. Oron för att Högskoleverket skulle tappa ackrediteringen är väl inte så stor. I Danmark till exempel är det i princip regeringen som styr vad som ska granskas. Här är det ändå Högskoleverket som står för granskningen.
Det har varit oenighet om detta. Det har lanserats flera förslag av Högskoleverket. Det är det som skapar problem. Kåre Bremer sade att han kan leva med både Högskoleverkets förslag och regeringens förslag. Sigbrit Francke kommenterar och kritiserar. Flera har gjort det. Testpiloter har testat ett förslag som inte var förankrat. Mattias Alveteg skriver i Universitetsläraren nr 8 2010 att indikator 1 med lärandemålen som Högskoleverket förordar har fått väldigt kraftig kritik från dem som har testat det. Han menar att det inte går att bedöma studenters kunskap genom att titta bara på lärandemålen.
Visst ska autonomi råda, men det är ju också viktigt att vi når syftet. Det kanske är det som Riksrevisionen syftar till. Hur når vi bästa kvalitet och bästa möjliga anställningsbarhet för våra studenter? Kvalitetssäkringssystemet är viktigt.