Herr talman! Många av de kända argumenten förs
fram från partierna, och det är väl ganska naturligt.
Ibland undrar man hur det är möjligt att vi i varenda
fråga lyckas ha så olika meningar och dessutom dela
upp oss på flera olika delmeningar.
Jag sympatiserar starkt med det Barbro Andersson
sade i sitt inlägg. Det kan möjligen leda till att jag
sparar en del av det jag tänkte säga.
Vi har nu haft 17 år av svikna löften, en kraftig
utbyggnad av direktverkande elvärme, mängder av
utredningar och andra beslut, Energikommissionen
och slutligen partiöverläggningarna. Allt detta har lett
fram till en uppgörelse som måste betecknas som
ganska bred. Den omfattar regeringen, Centern och
Vänstern och har, får vi utgå från, benäget stöd från
Miljöpartiet. Det är inte så dåligt. Kd:s piruetter kan-
ske inte passar in riktigt i den moderata energipoliti-
ken.
Ibland glömmer man motiven till att vi skall av-
veckla kärnkraften och sätta i gång med omställning-
en av energisystemet. Ett motiv fanns redan 1980,
nämligen att brytning av uran inte är någon miljövän-
lig verksamhet. Det finns uran i Sverige, men ingen
skulle komma på tanken att vi skulle bryta det och
förstöra miljö och natur. Den mänskliga faktorn finns
alltid, även om de svenska kärnkraftverken anses vara
väldigt säkra. Sedan har vi det stora problemet med
att ta hand om det radioaktiva avfallet. Frågan är inte
löst. Diskussionens vågor går höga. Kommunerna vill
inte ta emot avfallet osv. Vi har inte löst frågan. Pro-
blemen kvarstår.
Dessutom tillkommer ett nyare problem. Vi är
tvungna att försöka garantera den elintensiva industrin
tillräckligt med el till konkurrenskraftiga priser även
om vi inom sju åtta år skulle bli tvungna att stoppa ett
antal nu i drift varande reaktorer. Det räcker inte att
säga att vi måste vidta andra åtgärder. Det tar för lång
tid. Det borde noteras från industrins sida att vi nu
lägger fram ett balanserat förslag där vi ser till att
klara hem alla sådana risker.
Energiuppgörelsen mellan regeringen, Centern
och Vänstern betyder att Barsebäck 1 stannar den
1 juli nästa år och att Barsebäck 2 ställs av i juli 2001.
En förutsättning för att den andra reaktorn ställs av är
dock att motsvarande elproduktion ersätts med ny
eller att vi lyckas spara så mycket el.
Barsebäck 1 ger ca 4 TWh. Det motsvarar ca
1,5 % av elproduktionen på den nordiska elmarkna-
den. Under 5-7 år satsar staten drygt 9 miljarder på
energiforskning och investeringsbidrag för olika al-
ternativa energislag. Vi vet att 50 % av kärnkraftselen
används för att värma våra bostäder. Det är ett natio-
nellt, allmänt intresse att detta beroende sakta men
säkert minskar. De ca 200 fjärrvärmenäten i landet
kommer att byggas ut ordentligt.
Hur kan det komma sig att det har blivit så hårda
protester från industrin och delar av den fackliga
rörelsen? Det handlar om en minskning av elproduk-
tionen med några få procent från kärnkraftverken de
närmaste åren. Samtidigt skall ny elproduktion ut-
vecklas. Elanvändningen i våra bostäder skall minska.
Med nuvarande omställningstakt - om ingenting nytt
händer, vilket vi får hoppas - tar det dessutom 35-40
år innan den sista reaktorn ställs av.
Varför bråkar då industrin? Både industrin och
delar av den fackliga rörelsen har ända sedan 1980
förespråkat kärnkraften och agerat för kärnkraften.
Man har hela tiden utgått från att kärnkraften skall
vara kvar. Man har aldrig trott på att riksdagen skall
kunna genomföra de beslut den har talat om. Även
denna gång trodde man att det inte skulle bli något
speciellt resultat av energiförhandlingarna.
Man talar om fackföreningsrörelsen och LO, men
jag vill nog ändå påstå att det inte är hela den fackliga
rörelsen som tycker att beslutet om energiomställ-
ningen är dåligt. Jag har i alla fall exempel från fack-
organisationer som Svenska Träindustriarbetareför-
bundet och Svenska Skogsarbetareförbundet, där en
mycket stor majoritet av lokalombudsmännen tycker
att det beslut som fattades och den energiuppgörelse
som träffades var bra. Ytterst få står fast vid den
gamla linjen och hävdar att all avstängning av kärn-
kraften är dålig.
Detta visar att man tänker på ett annat sätt i de
breda lagren. Det är naturligtvis inte så lätt för de
farbröder och eventuella tanter som sitter kvar på LO
och som agerar i energifrågorna att ändra uppfattning
från den ena dagen till den andra. Det kommer.
Mycket intressant är ockå att följa hur de olika
partierna har agerat. Lättast att följa är naturligtvis det
moderata partiet, som i dag befolkar hela talarlistan.
De har fler deltagare i debatten än alla de andra parti-
erna ihop. På det sättet visar man litet grand av osä-
kerhet, men också att man vill försvara det bestående.
Moderaterna påstår att Sverige avindustrialiseras
med detta beslut. Vi kommer att få tre- eller fyrdubb-
lade elpriser. Den privata äganderätten hotas. Barnen
kommer att frysa och arbetslösheten att öka.
Både den retorik vi har hört tidigare och den vi
har hört i dag från Mikael Odenberg är naturligtvis
mycket överdriven. Den är till för att skrämma och
lura stora delar av svenska folket.
Folkpartiet liberalerna hänger med på den modera-
ta varianten. Ändå måste man vara ärlig och säga att
Folkpartiet hade en ordentlig chans att påverka upp-
görelsen, men man tog den aldrig. Man ville inte ens
stoppa en reaktor inom fyra år, utan ansåg det vara
viktigare att gå i Moderaternas släptåg.
Kristdemokraterna är svårförståeliga på många
sätt. Det är ett linje 3-parti sedan 1980. Man har på
alla sina stämmor beslutat att kärnkraften skall vara
avvecklad till 2010. Man deltog in i det sista i par-
tiöverläggningarna, men man orkar inte ställa av
1,5 % av elmarknadens elproduktion. Man bedömer
det även här som viktigare att följa både Moderaterna
och Folkpartiet. Jag anser att Kristdemokraterna på
det sättet sviker en stor del av sin egen miljöopinion,
men det är kanske inte mitt problem.
Jag tyckte att det var synd att Miljöpartiet var
tvunget att avstå från att delta i förhandlingarna. När
jag läser Miljöpartiets reservation, däremot, tycker jag
kanske inte att det är så konstigt. Miljöpartiet vill
fortfarande ha en ordentlig snabbavveckling av kärn-
kraften. Det är inte så länge sedan man föreslog av-
veckling av all kärnkraft inom tre eller fem år här i
kammaren och t.o.m. begärde voteringar om detta. Nu
har man samlat sig litet, men vill fortfarande ha en
mycket hastigare utveckling än majoriteten.
Man vill genom produktionsskatter på kärnkraften
omöjliggöra fortsatt drift. Att den modellen också slår
stenhårt både mot hushåll och industri tar Miljöpartiet
tydligen inte någon hänsyn till.
Det är svårt att bli trovärdig i sin energipolitik om
man både förordar snabbavveckling och chockhöjda
skatter. Det är inte särskilt svårt att föreslå litet mer
pengar till olika investeringsbidrag än vad majoriteten
gör.
Miljöpartiets svårighet att inta klara positioner i
den stora politiken kommer tydligen också till uttryck
på detta område.
Centern och Vänstern har i stort sett vidhållit sin
kritik av kärnkraften sedan många år. Ändå hade
denna energiuppgörelse inte varit möjlig utan benäget
bistånd från regeringspartiet. Trots internt motstånd
och kritik, och trots sviktande opinionsstöd, har soci-
aldemokratin faktiskt orkat sätta ned båda fötterna i
energifrågan. Jag tycker att det är starkt agerat.
I uppgörelsen finns ett antal viktiga punkter som
kanske inte har nämnts så mycket. Jag tror att den nya
energimyndigheten är väldigt viktig för att det skall
fungera. Det är en myndighet som kommer att få en
egen generaldirektör och som kommer att brytas ut
från nuvarande NUTEK. Jag tycker att NUTEK är bra
i många sammanhang, men jag tror också att det är
viktigt att vi får ett ansikte på den nya energimyndig-
heten - någon som är ansvarig inför partier, riksdag
och regering för vad som händer på energiområdet,
som kan svara och som man kan begära resultat av.
Lika viktigt är naturligtvis att Vattenfall AB i dag
fortfarande är i statlig ägo. Tänk om vi hade gått på
det prat som kommer varje år om att börja sälja ut
Vattenfall AB. Jag undrar om vi då hade klarat någon
omställning över huvud taget.
Det är fortsatt statligt ägande. De nya direktiven
innebär att Vattenfall skall gå i täten när det gäller att
utveckla ny energi och använda investeringar offen-
sivt i det syfte som anges i propositionen.
Jag tror att delegationen för Sydsverige också är
väldigt viktig. Här får man 400 miljoner. Man får en
möjlighet att ta egna initiativ i Sydsverige. Det gäller
naturligtvis också, på samma sätt som för ener-
gimyndigheten, att man får tillgång till rätt folk och
kan agera mycket offensivt.
Det kommer, herr talman, att bli många fler beslut
på energiområdet. En del tror att detta är det sista
beslut som vi fattar i riksdagen. Jag tror att det kom-
mer många fler. Vi vet redan att det kommer ett antal
i höst, men jag menar att vi även i framtiden säkert
kommer att ha anledning att komma tillbaka till ener-
gifrågan - när vi skall klara av reaktorerna tre t.o.m.
tolv.
De 17 åren sedan folkomröstningen, som för öv-
rigt kännetecknas av politikens oförmåga att komma
till beslut, har lagt en död hand över utvecklingen av
alternativ energiproduktion. Energiuppgörelsen mel-
lan regeringen, Centern och Vänsterpartiet blev signa-
len som snabbt vände pessimism till optimism ute i
landet. Det uppstod en framtidstro hos stora delar av
samhället - hos fjärrvärmeverken, hos vindkraftsföre-
trädarna, hos industrin som utvecklar utrustning och
hos skogsindustrin som redan börjar agera och som
förstår att de kan göra bra mycket mer för att klara sin
egen energifråga.
En avvecklingsprocess på 35-40 år är givetvis inte
acceptabel. Sannolikt kommer utvecklingen till ett
småskaligt och robustare energisystem att gå snabba-
re. Med ett nytt energiskattessystem som gynnar eko-
logiskt hållbara alternativ kan vi se fram mot ett tek-
niksprång de närmaste 5-10 åren, som gör det möjligt
att öka takten i avställningen av reaktorer.
De partier som motsätter sig en avveckling eller
ställer orealistiska krav kommer att få ångra sig bit-
tert. För oss som tror att energiomställningen är bra
och viktig för Sverige innebär det beslut som riksda-
gen skall fatta i dag att vi bygger ett mera robust
energisystem, att vi sakteliga får en småskalig elpro-
duktion, att Sverige blir alltmer självförsörjande när
det gäller el och energi över huvud taget, att oljebero-
endet kan börja minska ordentligt, att Sverige intar en
tätposition vad gäller teknikutveckling och alternativ
elproduktion, att svenska företag får goda exportmöj-
ligheter och att vi kan hjälpa både ryssar och balter att
avveckla sin kärnkraft.
Beslutet att påbörja energiomställningen och
kärnkraftsavvecklingen är bra för landet. Det begriper
nog egentligen också både industriförbund och mode-
rater, fast de just nu ändå anser det viktigare att göra
kortsiktiga opinionsvinster.