Herr talman! Ett bra sätt att tillämpa etik och mo-
ral är att låta bli att ställa frågor till debattmotståndar-
na när de inte har någon ytterligare replik så att de
kan svara på frågorna.
Det hade naturligtvis varit möjligt att åstadkomma
en energipolitisk uppgörelse med bredd, men det
avgörandet har legat hos den socialdemokratiska
partiledningen. Nu valde de en energipolitisk linje
som jag har rubricerat som extrem och destruktiv.
Den är extrem därför att den bygger på Roland Lars-
sons parti och på Vänstern, förlorarna i folkomröst-
ningen 1980. Den är destruktiv därför att den bygger
på kapitalförstöring, dvs. att vi medvetet skall föröda
produktionsresurser som står till det svenska folkhus-
hållets förfogande.
Hade socialdemokratin stått kvar vid linje 2 är det
min övertygelse att Anders Sundström, om Göran
Persson hade tillåtit det, hade kunnat träffa en energi-
politisk uppgörelse med oss moderater, med Folkpar-
tiet liberalerna och med Kristdemokraterna. Då hade
det, som jag tidigare sade, blivit en i genuin mening
bred och långsiktig uppgörelse. Den hade fått stöd av
75-80 % av Sveriges riksdag, den hade fått en total
uppbackning av den svenska fackföreningsrörelsen
och ett enigt näringsliv.
Då hade vi, med LO-tidningens ord, inte heller
slagit in på en politisk väg som förvärrar den ekono-
miska krisen och äventyrar vårt lands framtid som
industrination.