Herr talman! Jag vill understryka att vi moderater
är för ett starkt men begränsat samarbete i EU. Vikti-
ga områden är det vi har försökt diskutera här - den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, den
gemensamma marknaden, den gemensamma valutan
och samverkan mot gränsöverskridande störningar
som miljöföroreningar samt brott och knark. Jag kan
inte förstå varför Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som
ändå säger sig sluta upp bakom ansträngningar för att
t.ex. förbättra miljön, väljer att ställa sig utanför den
organisation där detta arbete kan bedrivas.
Vi vill däremot inte att EU skall reglera arbetsti-
der eller vad vi får se på TV, samordna familjepoliti-
ken, allt sådant som svenska vänsterpolitiker, inklusi-
ve socialdemokrater, har röstat för i Europaparla-
mentet men som vi moderater menar att vi sköter
bättre själva här hemma.
Vad gäller euron, som socialdemokraterna inte
vill beröra i denna valrörelse, är det ekonomiskt
mindre krävande att delta i valutasamarbetet än att stå
vid sidan av. Sveriges utanförskap väcker misstanken
att vi håller öppet för att återgå till inflations- och
devalveringspolitik. Politiskt förlorar vi inflytande
även på andra områden än det ekonomiska. Hur skall
Sverige t.ex. kunna leda EU våren 2001 om vi tar
avstånd från ett så viktigt inslag i samarbetet som den
gemensamma valutan?
Finland, som kom med i EU samma dag som Sve-
rige, har på ett helt annat sätt satsat på samarbetet.
Resultatet har blivit bättre tillväxt och snabbare sjun-
kande arbetslöshet. Finland har på kort tid passerat
Sverige i välstånd. Trots sämre utgångsläge har vårt
grannland fullt ut kvalificerat sig för euron redan från
starten, och därmed är Finlands ställning i EU betyd-
ligt starkare, vilket kommer att visa sig under deras
ordförandeperiod till hösten.
Apropå sysselsättningspolitiken hade beslut fattats
om EU:s viktigaste bidrag, den gemensamma mark-
naden och den gemensamma valutan, redan innan vi
kom med. EU hade också börjat anta sina rekommen-
dationer för den sysselsättningspolitik som med-
lemsländerna svarar för på det nationella planet. Upp-
repade gånger har man sedan rekommenderat bl.a.
skattesänkningar och avregleringar på arbetsmarkna-
den. Den svenska regeringen har röstat för de åtgär-
derna vid EU-möten. Det kommer att ske nu i slutet
på veckan också, för ett av de tre inslag som finns i
den blivande sysselsättningspakten är just åtgärder
mot strukturfelen av det slag som jag nämnde och
som behöver mötas med skattesänkningar och avreg-
leringar. Men det händer ingenting i praktiken här
hemma.
Den nye finansministern fortsätter att driva skatte-
förhandlingarna med övriga partier med snigelfart.
Det senaste budet är att socialdemokraterna skall
försöka inta en egen ståndpunkt. Det kan vara på
tiden.
Regeringens sedan länge utlovade förslag om ar-
betsrätten har skjutits till hösten. Det är väl tveksamt
om det kommer då, eftersom den av riksdagen be-
ställda ändringen av turordningsreglerna inte blir klar
förrän nästa år. Vill man göra EU till en union för
företagande som kan ge fler jobb, skall man rösta på
moderata kandidater, inte på partier som i stället
förordar AMS-politik på en högre nivå.
Göran Persson har varit inne på att rödgröna rege-
ringar för närvarande dominerar i Europa. Därmed
har de majoriteten i ministerrådet. Men det nya Euro-
paparlamentet får ökat medinflytande. Den som vill
skapa en motvikt mot socialism, mot centralstyrning
och byråkrati, röstar in moderata ledamöter för att få
till stånd en borgerlig majoritet i Europaparlamentet.