Herr talman! Frågan om EU:s krishanteringsför-
måga samt Petersbergsuppgifterna och dithörande
frågor kommer, efter vad jag begriper, att diskuteras i
Köln. Vi är väldigt tydliga när det gäller det militära
försvaret; jag har tidigare redovisat det. Vi har ju tre
oavvisliga krav när det gäller stärkandet av krishante-
ringen: för det första att nuvarande och blivande EU-
medlemmar skall kunna vara militärt alliansfria, för
det andra att varje land skall vara förbehållet rätten att
självt avgöra om nationella militära styrkor skall
användas och för det tredje att mandatet för insatsen
skall komma från FN eller OSSE.
Jag tror att regeringen har ungefär den stånd-
punkten. Men då, herr talman, är det fullständigt
obegripligt att regeringen kan samarbeta med de här
två andra som för ett resonemang som fullständigt går
stick i stäv med den syn på krishantering och ett ge-
mensamt ansvar i Europa som vi har. Det är fullstän-
digt obegripligt. Hur kan regeringen vara med om och
ta beslut i regeringsarbetet som gäller ekonomiska
frågor och andra frågor som påverkar det svenska
sättet att förhålla sig till det här arbetet i EU?
När budgeten var uppe hade vi en diskussion där
Birger Schlaug helt plötsligt hoppade upp och talade
om att han hade inlagt ett veto när det gällde utfor-
mandet av den svenska försvars- och säkerhetspoliti-
ken i budgetsammanhang och i någon form av över-
läggningar. Jag blir då väldigt orolig och frågar
statsministern: Är det så? Har Birger Schlaug något
som helst inflytande på frågan?
Jag skall ställa samma fråga igen till statsminis-
tern: Har Gudrun Schyman och Birger Schlaug i
arbetet något som helst inflytande på svensk försvars-
och säkerhetspolitik, även den som kommer att föras i
EU - när nu statsministern har slutat lukta på blom-
morna?