Fru talman! Jag har läst moderaternas förslag. Det
är som vanligt ett förslag för att öka klassklyftorna,
försvaga för löntagarna, bygga på starka individer och
sedan låta de mer svaga grupperna hamna utanför.
Och det är ju ingen överraskning. Det är en av-
grund mellan Vänsterpartiet och Moderaterna. Vi vet
hur det ser ut. Vårt bekymmer nu är att Socialdemo-
kraterna har lagt ut en spång över denna avgrund
genom det förslag som i dag ligger på riksdagens
bord, och det bekymrar oss liksom stora delar av den
svenska fackföreningsrörelsen.
Jag är också förvånad över det återkommande ta-
let om en stabil arbetsrätt. Hur stabil är den arbetsrät-
ten? Har statsrådet Ulrica Messing någon gång funde-
rat över om man skulle behöva bredda basen för att
verkligen få en stabil arbetsrätt?
Så till en annan fråga. Jag uppfattar att statsrådet
säger att vi numera skall använda arbetsrätten som ett
konjunkturpolitiskt instrument. Man vill påskynda,
man vill förändra i arbetsrätten som man påskyndar
nyanställningarna i en konjunkturuppgång. Det var en
fullständig nyhet om hur synen på arbetsrätten är i så
fall.
Vi vet alla att moderaternas förslag innebär att
500 000 människor ställs utanför arbetsrätten. Det är
förfärligt och bedrövligt. Jag delar statsrådets upp-
fattning i den frågan.
Men hur många människor ställs utanför lagen om
anställningsskydd i det nu liggande förslaget? Vi vet
att bara i SIF:s avtalsområde lär det handla om 40 000
människor. Hur många handlar det om i stort? Det här
är ett bekymmersamt läge.