Fru talman! Ian Wachtmeister tycker inte att man
skall bry sig om vad han skrev i Länstidningen
Östersund eller i sin bok. Det är vad jag länge har
anat. Ian Wachtmeister menar inte att man skall ta
honom på allvar.
Jag tar Ian Wachtmeister på stort allvar, eftersom
att han riktar mycket försåtliga angrepp mot
grupper som kan ha svårt att försvara sig. Han
sprider fördomar på ett sätt som jag tycker att det
är oerhört viktigt att reagera emot.
Till Bengt Westerberg vill jag i min korta replik
säga följande: Det hade kanske varit lättare att
svara mer konkret om regeringen efter ett år hade
orkat tillsätta beredningen om de
socialförsäkringar som vi var överens om. Det hade
krävt ett minimum av åtgärder från regeringens
sida.
Jag har sagt att det behövs en genomgång av
nivåerna i olika försäkringssystem, inklusive de två
vi talade om. Jag kan också tänka mig att diskutera
föräldraförsäkringen.
Till Carl Bildt vill jag säga följande: Det
socialdemokratiska partiet har tagit ansvar för det
här landet i årtionden. Vi har klarat
sysselsättningen. Vi har klarat att steg för steg
bygga upp en trygghet. Under vår tid fick
människor ganska hygglig vård, och gamla kunde
känna sig trygga. Carl Bildt är den siste som ifrån
denna talarstol skall tala som om socialdemokratin
inte hade politisk förmåga. Ni fick chansen under
sex år. Då brakade det åt skogen med ett
underskott i budgeten på 13 % av
bruttonationalprodukten.
Nu är ni där igen. Upp till bevis när det gäller er
egen förmåga innan ni försöker börja hunsa
socialdemokratin! Vi är stolta över vad vi har gjort
för det här landet.
Många människor skulle önska sig våra värderingar
och vår politik -- det kan jag försäkra er. Den
önskan möter jag inte bara i
opinionsundersökningar.
Till Olof Johansson vill jag säga följande: Er egen
fördelningspolitiska studie visar att klyftorna har
ökat mer under de två år som Olof Johansson har
suttit i regeringen än under hela det 80-tal som ni i
så föraktfulla ordalag uttalar er om.
Det finns en sak av viss betydelse som inte
omnämns i regeringsdeklarationen. Det är det
faktum att vi har en regering som lånar till inemot
hälften av våra utgifter. Det faktum att vi är inne
i en ekonomisk kris skyller ni på företrädarna. Ni
omnämner inte ens det största problemet -- det
galopperande budgetunderskottet. Det har lyst helt
med sin frånvaro här i dag. Carl Bildt viftar med
Dagens Industri, men han glömmer arbetslösheten
och budgetunderskottet. Det visar att regeringen
har tänkt sig att lämna över dessa problem till sina
efterträdare. Historien känner redan ett bevingat
uttryck för det: Efter oss syndafloden.
Så vill jag tala om skolan. Ja, Carl Bildt, jag står
fast vid att vi skall ha en politik som gör att det inte
behövs poliser i skolan. I Haninge kommuns fall är
det ju indragningar från kommunerna med
neddragning av antalet lärare, speciallärare och
kuratorer som bäddat för en sådan situation.
Vilken är er lösning? Nu skall Carl Bildt lyssna, för
det här känner jag för. Jag har upplevt den gamla
skolan, som delades upp i en skola för bättre barn
och en skola för dem som kom från arbetarhem.
Det är den sortens skolsystem som ni är på väg
tillbaka till.
Ordföranden i Elevorganisationen sade i en
intervju i Dagens Nyheter i går: ''Medan
främlingsfientligheten ökar i samhället bygger vi
upp ett segregerat skolsystem som gör att barn och
ungdomar kommer allt längre från varandra. Snart
går invandrare i en skola, väletablerade svenskar i
en annan och Livets ord-anhängare i en tredje. Vad
händer när de träffas ute i samhället vid 23 års
ålder?''
Tänk på den frågan, Carl Bildt. Jag blev politiskt
engagerad en gång i tiden när jag upplevde det
gamla samhället där vi fick en klassindelning som
en följd av hur skolan fungerade. Så länge jag orkar
kommer jag att bekämpa återinförandet av ett
sådant skolsystem. Poliser ute på skolorna är ett
mycket allvarligt symtom på att någonting är sjukt
i samhället, Carl Bildt.
Finansminister Wibble bedömde
budgetunderskottet 1992/93 till 70 miljarder
kronor. Det visade sig att det blev 187 miljarder
kronor. I regeringsdeklarationen står det till min
stora förundran att inriktningen av finanspolitiken
fullföljs. Mot vad? Mot ännu större
budgetunderskott?
I massmedierna har vi nu fått reda på att den
moderatledda regeringen har ökat skatten för
inkomsttagarna. Det ledde till en våldsam
motattack från skatteminister Bo Lundgren. Han
hävdar att skattetrycket har sänkts. Han har inte en
tanke på att utgifterna överstiger inkomsterna med
215 miljarder kronor och att vi lånar till varenda
skattesänkning och måste betala ränta på den
utgiften -- 100 000 kr för varje miljon.
Det vore bra om regeringen utövade lite självkritik.
Det har varit för mycket arrogans och för litet
ödmjukhet, för mycket stöddighet och för litet
respekt, för stor tvärsäkerhet och för litet
eftertanke. Ni måste för er egen skull och för allas
vår skull inse att ni är på katastrofkurs.
(Applåder)