Fru talman! Jag blev litet konfunderad över vem
Gudrun Schyman ville attackera med uttalandet
om hårbrist. Det gällde givetvis inte Ulf Adelsohn.
Var det Lars Werner som hon var ute efter, eller
kanske Ian Wachtmeister?
Men åter till det som faktiskt är det stora och
allvarliga ämnet, dvs. hur vi skall få fram de nya
jobben för att ersätta alla de gamla jobb som den
gamla politikens misstag har slagit ut. Jag tvingas
konstatera -- och jag är ledsen om Ingvar Carlsson
tar illa vid sig av att socialdemokratins politik blir
nagelfaren och kritiserad -- att man står där naken,
utan politik. Man behöver inte vara ett litet barn
som står vid sidan av och lyssnar på vad
socialdemokratin säger för att inse att det är naket.
Det är glansfullt i utanverken och retoriken, men
innehållet är fasligt tomt.
Det kvarstår som ett faktum att
socialdemokraterna gått emot varje enskild åtgärd
som den nuvarande regeringen har föreslagit för att
förbättra för de små företagen, som är den enda
källa ur vilken vi kan hämta de nya jobben. Det
kvarstår uppenbarligen åtminstone än så länge som
ett faktum att socialdemokratin tänker gå emot
samtliga de ytterligare åtgärder som denna regering
föreslår för att få fram nya jobb.
Låt mig ställa frågan rakt: Kommer
Socialdemokraterna att gå emot förändringen av
beskattningen för egenföretagarna, och kommer
socialdemokratin, om den på ett eller annat sätt
återerövrar regeringsmakten, att riva upp den
förbättringen? Kommer socialdemokraterna att gå
emot att vi beskattar kapitalet bara en gång i stället
för två gånger? Och kommer socialdemokraterna,
om man på ett eller annat sätt återerövrar
regeringsmakten, att återinföra
dubbelbeskattning? Kommer socialdemokraterna
att gå emot varje förändring av arbetsrätten, och
kommer de, om de återerövrar regeringsmakten,
att till precis varje kommatecken återföra
arbetsrätten till vad den har varit?
Jag ber återigen om ursäkt -- jag var inte medveten
om den prinsessan-på-ärten-attityd som tydligen
finns -- om jag är för hård i min kritik. Men om
socialdemokraterna gör detta, vill jag påstå att det
är en politik för att släcka de ljus som i dag håller
på att tändas ute i svensk småföretagsamhet och
som är det enstaka viktigaste som vi har för att ta
oss bort från arbetslöshetens gissel. Det gör man
inte bara med retorik. Det krävs dessutom politik.
Jag talade litet om kapital och tyckte att Ingvar
Carlsson hade återfallit i en billig
klasskampsretorik. Det blev inte heller bättre
därefter. Det talades bara om grevar och
kaptitalägare, i ett återfall till 60-talsretorik. Det
var alltså inte 70-talet eller 80-talet utan 60-talet
som återkom.
Dagens Industri figurerade i debatten. Gärna för
mig! Läs dagens nummer av Dagens Industri! På
förstasidan kan vi läsa: ''Uppåt. Bästa läget på tre
år i industrin. -- -- -- den största optimismen i
industrin på tre år.'' Nota bene: Det var under
socialdemokratin som det vände nedåt, och det är
nu som det börjar vända uppåt. Det har förvisso
skett en kronförsvagning, men det har också
genomförts väldigt många olika åtgärder.
Jag läser vidare på insidorna: ''Fortsatt uppgång i
industrin. Och nu vänder hemmamarknaden -- inte
bara exporten utan också hemmamarknaden. Det
heter vidare: ''Optimism i småföretagen. 55 procent
tror Sverige är på rätt väg.'' Och det sker med vår
politik, inte med socialdemokratins.
Vändning inte bara för industrin, inte bara för
exporten. Vändning också för tjänsterna. Läs gärna
om vad som händer! Ljuspunkterna finns där. Släck
inte det ljuset genom att återfalla i gammal
klasskampsretorik, i förlegad politik och i ett
tänkande som inte har med att skapa de nya jobben
att göra!
Så till slut i denna omgång bara ytterligare ett
exempel på vad jag tycker är från Ingvar Carlssons
sida en litet väl billig retorik.
I sitt inledningsanförande -- det var skrivet, så det
kan inte vara en slump -- säger Ingvar Carlsson att
Beatrice Ask har gjort ett uttalande om polis i
skolan, och så frågar han: Är detta Europas bästa
skola, där det skall vara polis?
Vet Ingvar Carlsson vad det handlade om? Det var
i Fredrika Bremer-gymnasiet i Haninge.
Aftonbladet skrev om det dag efter dag: ett
ligistgäng som misshandlade, som våldtog flickor,
maktlösa lärare, uppgivna föräldrar. Det fanns
ingenting att göra.
Jag står helt bakom uttalandet att vid den typen av
ligistdåd mot unga flickor eller mot lärare eller mot
vem det vara månde skall polis sättas in. Där skall
rättssamhället verka.
Flum mot våld hjälper inte. Där skall det vara polis
och där skall det vara rättsordningen, när det har
gått så långt. Har Ingvar Carlsson verkligen en
annan uppfattning?
(Applåder).