Fru talman! Jag sade förut att jag skulle
återkomma med en del konkreta frågor
när det gäller flyktingpolitiken, och jag
skall nu göra det.
Regeringen sägs ta nya tag för att öppna
möjligheterna till tillfälliga
uppehållstillstånd, läste jag någonstans.
Detta skulle vara orsaken till att man
plötsligt gav 40 000 bosnier permanenta
uppehållstillstånd. Är detta verkligen
sant? Det var alltså i brist på möjligheter
att ge dem tillfälliga som man gav dem
permanenta uppehållstillstånd. Jag vill
ha ett svar på frågan om detta är sant.
Det vill jag verkligen veta, liksom vad
anledningen var till att regeringen
fattade detta beslut ett par veckor efter
att denna riksdag hade upplösts i våras.
Fanns det någon som helst anledning att
komma smygande med detta då och
göra det till fait accompli? Jag vill också
ha en ärlig redovisning för vad detta
kostar, enligt regeringens egen
uppfattning.
Till min häpnad läste jag i en tidning att
statsministern trodde att det i Sverige fanns
maximalt fem flyktinggetton. Herr
statsminister, det finns massor av fler,
och ännu fler kommer det att bli, tack
vare er politik. Det är det som är det elaka
i den här situationen. Detta har skett helt
i onödan. Vi är faktiskt inte omgivna av
länder från vilka det strömmar in folk i
Sverige, utan det kommer långväga
flyktingar hit för att vi har sänt ut signaler
om en orealistisk flyktingpolitik som
regeringens ansvariga tror är god. Men
den är inte god. Den är dum till att börja
med. Vidare är den farlig och den
påverkar Sverige i generationer
framöver.
Man talar i regeringsförklaringen om
kristen etik och allt vad vi skall ha, men
man importerar ju en annan etik. Det här
är ett politiskt dubbelspel. Jag vill påpeka
att om man skall vara god och vill hjälpa
människor, går det hemskt bra att göra
det via FN. Men FN fick inga pengar alls.
Deras verksamhet, som hjälper
flyktingar direkt i närområdet, kostar
mindre än 1 000 kronor om året. Vi betalar
mer än hundra gånger så mycket för att
ta hit folk i stället. Detta är stora problem
och stora frågor. Varför skall vi inte nu
byta politik i stället för att så att säga
byta folk i Sverige?
Även om mycket är för sent att göra,
finns det konkreta saker man kan göra.
Man kan ompröva de permanenta
uppehållstillstånden och göra dem
tillfälliga. Man kan se till att folk som
kommer hit verkligen ges chansen att
assimileras, så att de inte hamnar i
sådana getton som vi kan se överallt i
Sverige -- jag har sett många när jag har
rest runt i sommar -- och att lära folk
att ta seden dit de kommer.
Hemspråksundervisning -- hur kan vi ens
hålla på med sådana dumheter i dag,
om vi verkligen vill se till att folk kommer
in i vårt land? Det är ju att hålla dem så att
säga utanför. Sedan måste vi arbeta
konstruktivt för att flyktingarna skall
kunna återvända till sina länder. Om vi
var tvungna att fly härifrån, skulle vi då
inte tycka om att folk hjälpte oss att
komma tillbaka till vårt land? Är det något
inhumant i detta?
Politiken måste ju ändras så att ni inte
nästa gång det kommer en hel karavan av
bussar står där och kliar er i huvudet och
säger: Oj då, kommer det in nya
ekonomiska flyktingar! Det var värst. Nu
måste vi tänka i tre eller tolv månader
innan vi gör någonting åt det.
Detta är väldigt viktiga frågor. Det är
märkligt att det år 1993 på något sätt är
farligt att tala om svenska traditioner, att
tala om Sveriges flagga och om
nationalsången, och att vi 1993 måste
påpeka att det är dags för svenska
politiker att agera i Sveriges intresse.
Detta tycker jag är bedrövligt liksom att
svenska politiker inte tycks förstå hur
folk har det ute i
flyktingförläggningarnas land, och att
man skall redovisa vad detta kostar. Det är
ju helt fantastiskt att man inte gör det!
Låt mig sedan återkomma till Ingvar
Carlsson. Han hade hittat någon rad --
det var om något fel på en toalett -- i en
bok som jag skrev för fem år sedan. Det är
bra, Carlsson. Ena gången hittar han
några rader i Länstidningen i Östersund,
andra gången i en bok. Frågan handlade
här om handikapp. Vi nydemokrater
tycker klart och entydigt att de
gemensamma resurserna i Sverige skall
användas till att hjälpa dem som inte kan
hjälpa sig själva -- ett högt skyddsnät är
ett tecken på ett civiliserat land. Var det
ett klart besked på den frågan?
Däremot tycker vi inte att man skall ge
hjälp till rika barnfamiljer osv. som vi
är oerhört generösa mot.
Vidare talade Ingvar Carlsson om hur
bra företagandet är. Men samtidigt kan han
inte medverka i det enda som skulle
hjälpa företagandet, nämligen
skattesänkningar och en vettig arbetsrätt
och exempelvis de förslag i den motion
vi nydemokrater lade fram om ROT-
sektorn, alltså om vatten- och
avloppssystemen i Sverige. I ryggmärgen
är Ingvar Carlsson en socialist. Detta
tycker jag verkar bli mycket allvarligt
framöver, om han nu skall behålla de
popularitetssiffror som
Socialdemokraterna tycks ha.
Jag vill till Ingvar Carlsson och Gudrun
Schyman säga att de anställdas makt icke är
samma sak som fackets makt. Facket har
för stor makt med tanke på att det nu är år
1993.
Jag vill också rikta en del kommentarer
till statsministern. Det är väldigt dåligt
att säga att bara statsministern och
regeringen är långsiktiga och att alla andra
bara är populister. Jag vill påstå att vi
nydemokrater är tuffare och mer
verklighetsanknutna. Vi är beredda på
hårdare tag än vad regeringen är när
det gäller ekonomisk politik med
nödvändiga och möjliga besparingar,
flyktingpolitik samt ungdoms- och
arbetsmarknadspolitik, för att nämna
några områden.
Jag ber att få tacka farbror Carl för de
visdomsord som jag fick förut. Varje gång
jag tänker uttala mig skall jag komma
ihåg: Ring Calle först! Det är så trevligt
att få råd ifrån unga personer om hur
man skall göra. Men jag skulle vilja ge
ett råd till Carl Bildt i min tur för att
återgälda detta, nämligen att Carl Bildt
inte skall delegera frågorna om ekonomi
till Wibble och Dennis, och om
flyktingpolitiken till Westerberg och
Friggebo därför att det är två mycket
stora frågor. Är man ledare för en
regering, skall man ägna mycket stor del av
tiden åt detta, även om man tycker att
säkerhetspolitik, Europa och JAS är
roligare.
(Applåder)