Herr talman! Centern anser att det är otillfredsstäl-
lande att statliga ämbetsverk och organisationer sek-
torsvis bestämmer sin regionala organisation utan
möjligheter till övergripande politisk prövning. Det
gäller även de förändringar av kronofogdeorganisa-
tionen som nu skall genomföras.
Herr talman! Jag menar att det i vårt land alltför
länge har funnits en överdriven tilltro till centralise-
ring och likriktning. Sverige har indelats i myndig-
hetssektorer snarare än i regioner. Vi står nu inför ett
vägval. Skall samhällets organisation vara vertikal
eller horisontell, dvs. skall vi ha starkare sektorer med
avgränsade ansvarsområden eller skall organisationen
kännetecknas av samverkan, samordning och möjlig-
heter att ta hänsyn till att förutsättningarna ser olika ut
runt om i landet? Ytterst är detta en demokratifråga.
Med en stark sektorisering riskeras legitimiteten i
verksamheten. Människor upplever ett ökat främling-
skap inför myndigheternas verksamheter. Centerpar-
tiet anser att denna sektorisering måste brytas på alla
nivåer så att samverkan och samordning underlättas
samtidigt som det politiska inflytandet och ansvarsta-
gandet ökar.
Centern har i den regionalpolitiska motionen Re-
gional utveckling - Hela Sverige skall leva föreslagit
ett moratorium för bildandet av sektorsvisa storregio-
ner i den statliga sektorn i avvaktan på bl.a. pågående
utredningsarbete där utredarna bl.a. har i uppdrag att
"belysa hur olika organisatoriska lösningar och geo-
grafiska indelningar som valts, påverkat samord-
ningsmöjligheterna".
I avvaktan på att detta kommittéarbete slutförts
och lett fram till ett ställningstagande och i avvaktan
på att försöksverksamheten med regionfullmäktige
utvärderats, menar vi att inga förändringar i den regi-
onala organisationen i statlig verksamhet bör ske. Ett
principiellt moratorium för bildandet av sektorsvisa
storregioner i den statliga sektorn hade varit en bra
lösning till dess en helhetsbild hade skapats av kon-
sekvenserna av omorganisationerna, bl.a. inom krono-
fogdeverksamheten.
Det är en uppfattning som, efter vad jag förstår,
delas av flera motionärer och delvis även av utskottet
när man skriver: "Det nu anförda talar i viss mån för
att man, som förordas i flera motioner, väntar med en
regionindelning av kronofogdemyndigheterna för att
åstadkomma en bättre sådan samordning."
När det gäller domstolsväsendet menar vi att en av
de fundamentala hörnstenarna i ett fungerande rätts-
system är allmänhetens förtroende för polis, åklagare
och domstolar. Lokal förankring och närhet mellan
medborgare och de rättsvårdande myndigheterna är
oerhört viktiga för att detta förtroende skall kunna
skapas och vidmakthållas. Därför krävs ett decentrali-
serat rättsväsende. Polisens arbete med att utveckla
närpolisverksamheten är ett bra exempel på en de-
centraliserad arbetsform som skapar närhet och för-
troende mellan de enskilda medborgarna och polisen.
Vi centerpartister har ofta i riksdagen poängterat
vikten av rättsväsendets lokala förankring och regio-
nalpolitiska betydelse. Jag ser därför med oro på den
utveckling som pågår beträffande rättsväsendets or-
ganisation.
För närvarande arbetar bl.a. en domstolsutredning
som uppges delvis bli färdig till våren. I direktiven till
utredningen sägs det att utgångspunkten för omorga-
nisationen av domstolsväsendet kan vara att det bör
finnas en tingsrätt i varje residensstad eller större stad.
Vidare skall utredningen enligt direktiven utgå från att
domstolarnas sidofunktioner på sikt skall avskaffas.
Resultatet av en sådan minskning av antalet domstolar
kan bli att i princip hälften av dagens tingsrätter läggs
ned. Detta innebär i sådana fall att centraliseringen av
rättsväsendet kommer att fortsätta, vilket är mycket
olyckligt ur ett rättssäkerhetsperspektiv men också ur
ett effektivitets-, förtroende- och regionalperspektiv.
Sidofunktionerna medverkar till att göra de mind-
re tingsrätterna kostnadseffektiva. Hittills har det inte
heller kunnat påvisas att det är samhällsekonomiskt
försvarbart att lägga ned ett stort antal tingsrätter.
Därför slår Centerpartiet vakt om bevarandet av de
små tingsrätterna. Utskottet skriver: "Riksdagen bör
inte nu göra några uttalande i här aktuella frågor."
Detta hindrar dock inte bl.a. Moderaterna - och
det förvånar mig särskilt - att redan nu deklarera att
det visst "kan vara motiverat att lägga ned mindre
tingsrätter".
Den grundläggande principen för rättsväsendets
organisation måste vara att verksamheten skall klara
av att lösa de komplexa problem den står inför.
Domstolsväsendet måste t.ex. organiseras så att det
kan uppfylla högt ställda krav på kvalitet, rättsskip-
ning och kompetens hos domstolspersonalen.
När det gäller kompetensen måste samtliga under-
rätter var så kvalificerade att de klarar av de mål de
ställs inför. Vid mycket ovanliga och komplicerade
mål är det rimligt att specialutbildade domare kan
inkallas. Tyngdpunkten i rättsskipningen bör ligga i
första instans. Överprövning, inte omprövning, bör
som huvudprincip vara den andra instansens uppgift. I
och med Sveriges medlemskap i EU tillförs domsto-
larna en ny rättslig materia som samtliga domstolar
måste vara kompetenta att arbeta med.
Inte heller vid organisationsförändringar av rätts-
väsendet kan enbart ekonomiska konsekvenser för
den enskilda verksamhetsgrenen beaktas. Övriga
statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter
måste också tas med i underlaget för beslut om even-
tuella omorganisationer.
Riksdagens revisorer har bl.a. granskat vilka sam-
hällsekonomiska konsekvenser nedläggningen av
häktet i Östersund har fått. I rapporten konstaterar
revisorerna att det underlag som låg till grund för
regeringens beslut att lägga ned häktet var ofullstän-
digt och missvisande. De kompletterande beräkningar
som revisorerna har gjort visar att beslutet har lett till
betydande tillkommande kostnader som inte redovi-
sades i det beslutsunderlag som regeringen hade att ta
ställning till. Revisorerna utesluter inte att nedlägg-
ningen var såväl statsfinansiellt som samhällsekono-
miskt olönsam. Kriminalvården gjorde en besparing
samtidigt som kostnaden för annan samhällsverksam-
het ökade.
Ett annat exempel är sammanslagningen av tings-
rätter i Kalmar, Östersund och Umeå 1982. Man fann
efter dessa sammanslagningar, inte oväntat, att ar-
betsmängden var oförändrad och i stort sett krävde
samma personal som tidigare. Tingsrätterna styr som
bekant inte över mängden ärenden som kommer in.
Samtidigt tvingades man att till höga kostnader ordna
nya lokaler för de sammanslagna tingsrätterna.
En förutsättning för ett effektivt domstolsarbete är
bl.a. en folklig och lokal förankring. Denna försämras
betydligt av att antalet tingsrätter reduceras. Därtill
kommer det faktum att resekostnaderna för inställelse
för bl.a. advokater, utredare, poliser, vittnen, nämn-
demän osv. torde bli betydligt högre.
En annan faktor som talar mot en omfattande
nedläggning av landets mindre tingsrätter är antalet
inställda mål. I större tingsrätter är detta ofta ett all-
varligare problem än i de mindre. Ökad resväg torde
knappast minska antalet inställda förhandlingar.
Herr talman! Det finns all anledning att i de fort-
satta övervägandena om den framtida domstolsorgani-
sationen ta hänsyn till Centerns nu framförda syn-
punkter med syftet att bevara och vidareutveckla även
de mindre tingsrätterna. Centerpartiet vill inte med-
verka till en åderlåtning av domstolsväsendets organi-
sation och inte heller till en åderlåtning av lokal för-
ankring och folkligt förtroende.
Herr talman! Jag ställer mig givetvis bakom samt-
liga Centerns reservationer, men för tids vinnande
yrkar jag bifall endast till reservation nr 19.