Herr talman! Det här med ärlighet är viktigt. Det
är också viktigt att man förstår, dvs. att man, om jag
får vara lite oförskämd, har intellektuell kapacitet att
förstå vad som står i propositionen. Jag hänvisar till
s. 128. Där står tydligt vad pengarna ska användas
till: Bevara och säkerställa drift och underhåll:
150 miljarder, investeringar i vägar och regionala
infrastrukturanläggningar: 69 miljarder och investe-
ringar i järnvägar: 100 miljarder. Sedan står det: Lån:
45 miljarder. Det är alltså kapitalkostnader för att
man lånar 8 miljarder respektive 15 miljarder och för
en del gamla lån som finns i systemet. Således hand-
lar infrastrukturen om 319 miljarder i direkt verk-
samhet. Sedan lånar vi upp pengar. De pengarna
använder vi också i direkt verksamhet.
Det sägs att vi senarelägger vissa saker. Men vi
lånar just för att tidigarelägga dem. Vi har haft en
interpellationsdebatt tidigare här i riksdagen där man
har sagt: Hur ska ni klara det här, det finns ju inga
pengar avdelade i budgeten? Hur ska ni göra nu? Ja,
vi har faktiskt lånat upp 12 miljarder för att kunna
lägga ut pengar 2002, 2003 och 2004. Lånet innebär
inte att senarelägga, eller någon cirkus; lånet är till för
att vi ska kunna tidigarelägga projekt och klara av de
brister som vi är så rörande överens om här.
319 miljarder går direkt till verksamhet. Vi lånar
pengar och de pengarna går direkt till verksamhet.
Men summan, kostnaden för allt detta, blir
364 miljarder under denna tolvårsperiod.