Fru talman! Miljöpartiet anklagar Vänsterpartiet
för ett svek.
Jag undrar egentligen vem det är som har svikit.
Den ram som var resultatet av budgetöverenskom-
melsen, med 100 miljarder till järnvägsinvesteringar
och 69 miljarder till väginvesteringar, var ett gemen-
samt arbete där Miljöpartiet och Vänsterpartiet drog
åt samma håll.
Sedan lämnade ni båten. Då menar jag att ni svek.
Hur de 69 miljarderna, som man har utrymme för till
väginvesteringar, används är faktiskt väl så viktigt.
Vi står bakom propositionen. Självklart finns det
skillnader mellan Socialdemokraternas och Väster-
partiets trafikpolitik. Men inför alternativet att lämna
över trafikpolitiken till en annan majoritetskonstella-
tion i Sveriges riksdag tyckte vi det var självklart att
försöka hitta det som är vår minsta gemensamma
nämnare. Det är så politiken går till. Man kan inte
ensam diktera hur saker och ting ska gå till med
mindre än att man har mer än 50 % av rösterna bak-
om sig. Det har varken ni eller vi. Då gäller det att
hitta vad som är kraftfullt.
Vi skäms inte över propositionen. Vi är tvärtom
stolta över att vi har hittat bra skrivningar och bra
fördelning. Av de regionala vägsatsningarna kan man
se att det finns ett väldigt brett tak för vad regionerna
kan välja. Vi har en tydlig skrivning när det gäller
kollektivtrafik, cykeltrafik och trafiksäkerhetssats-
ningar. Det finns också möjligheter för de län som
gör extra planer i förhållande till målen att få mer
pengar medan de andra som andra lägre måluppfyl-
lelse kan få mindre.
Det tycker jag är ett mycket bra resultat för hur
man använder de 69 miljarderna.