Herr talman! Frågan om folkmord är så pass vä-
sentlig att begreppet infördes redan på den tredje
raden i reservationen. Det har naturligtvis sin bak-
grund. Men jag är glad att Göran Lennmarker - jag
uppfattar honom så - i princip håller med om att det
är fråga om ett folkmord. Jag tycker att han bör ha ett
erkännande för det. Men konsekvensen av det medgi-
vandet är att det faktiskt finns en förpliktelse för värl-
dens stater att försöka att med alla upptänkliga medel
förhindra att detta folkmord begås.
Det är dessutom så - för att återgå till det som vi
debatterade förut - att Bosnien av omvärlden har
begärt att få försvara sig självt men har förvägrats den
rätten. Konsekvensen av att fortsätta att förvägra
Bosnien den rätten måste rimligen vara att det inter-
nationella samfundet i så fall självt bör åta sig det som
det hittills inte fullt ut har velat åta sig. I detta inbe-
grips självfallet Sverige - det är inget konstigt i det -
men Bosnien har velat få rätten att försvara sig på
egen hand och har förvägrats detta. Det är en av de
grundläggande beståndsdelarna i bakgrunden till den
här debatten.