Herr talman! Nej, Håkan Holmberg, den frågan
kvarstår inte. Utrikesutskottet har i sitt betänkande
skrivit vad utrikesutskottets majoritet önskar. Där-
emot kvarstår frågan: Vad vill Folkpartiet? Det är
som ett eko ur det förgångna att här i kammaren höra
Håkan Holmberg bara företräda något slags folkpar-
tistisk referensram om hur världen skall fungera och
vilka medel som skall till för att den skall bli den mest
lyckliga. På samma sätt och i samma höga tonläge
diskuterade man när det gällde de baltiska staterna
och de möjligheter vi i det sammanhanget hade att
verka för en demokratisk och fri utveckling. Det är
exakt identiskt samma diskussionsteknik. Man säger
att man vill mer, men en analys av Folkpartiets inlägg
visar att de inte står för något mer eller bättre än de
synpunkter som har företrätts av andra i denna kam-
mare.
Håkan Holmberg frågar sig vad som är det uppen-
bara som har inträffat i denna konflikt. Det uppenbara
som har inträffat i denna konflikt är att den civila
befolkningen som i vilken annan konflikt som helst
har fått lida. Den har fått lida ohyggligt och oerhört.
Det är också sagt att detta är något som vi inte kan
acceptera.
Det är också sagt att den etniska rensning och de
systematiska våldtäkter som har ägt rum inte kan
accepteras. Då säger Håkan Holmberg: Det räcker
inte, kalla det folkmord. Men varför är det bara Folk-
partiets egna ord som skall gälla i denna debatt? Var-
för räcker inte de uttrycksmedel vi andra använder för
att tala om vad vi tycker är hemskt i det som har skett
i det forna Jugoslavien?
Fortfarande finns tveksamheterna kvar. Vad är det
för medel som Folkpartiet vill använda för att på bästa
sätt lösa konflikten?