Herr talman! Det här var ett säreget inlägg. Vad
jag liksom Lennart Rohdin tidigare och många andra
utanför denna kammare och i många andra länder hela
tiden talar om är internationella principer, konventio-
ner, FN-stadgan och sådana saker. Detta är inte något
slags folkpartistisk eller liberal partipolitik, något
slags egna definitioner av begrepp, utan det här är
internationellt erkända, allmänt underskrivna konven-
tioner om hur länder bör bete sig mot varandra.
Frågan hur man etiketterar det som har skett i det
f.d. Jugoslavien är inte bara en fråga om etiketter. Det
är en mycket central fråga. Om man använder ordet
folkmord eller inte har naturligtvis sin betydelse,
eftersom det råkar finnas en internationell folkmords-
konvention, vars signatärer genom att skriva under
har förbundit sig att förhindra just folkmord. Det som
har ägt rum i det f.d. Jugoslavien uppfyller vad jag
kan se alla de krav som det internationella samfundet
hittills har varit överens om i definitionen av ett folk-
mord.
Ifall man undviker att definiera ett folkmord som
ett folkmord och i stället så att säga skriver sig runt på
olika sätt innebär det exakt det som jag och Lennart
Rohdin tidigare har påpekat, nämligen att man undvi-
ker att säga det som är den uppenbara sanningen, som
är öppen för vem som helst att se, därför att man inte
vill titta på det, därför att man inte vill dra konsekven-
sen och slutsatsen att såväl föregående som nuvarande
svenska regering har varit alltför passiv, alltför
mycket har deltagit i vad man kan kalla för det inter-
nationella hyckleriet i den här frågan.
Det är precis detta det handlar om, och det är tra-
giskt att partier och politiker som i andra samman-
hang har talat varmt för folkrätten och för små länders
rätt gentemot stormakter är så tysta och försiktiga
denna gång.