Herr talman! Jag kan förstå, apropå det sista Lage Rahm tog upp, att han inte vill att kammaren ska lyssna till och diskutera oppositionens politik, för den har varit väldigt innehållslös. Under flera debatter där jag har deltagit har det varit väldigt lite av egna visioner och tankar om hur framtiden för svensk högskolesektor ska formas. Det har mest varit gnäll och kritik mot regeringen. Därför kan jag förstå att Lage Rahm inte vill ta den debatten. Men man får nog ändå finna sig i att det är så när man debatterar en viktig utbildningspolitisk fråga.
Nu börjar det bli spännande. Det är synd att vi inte har ännu mer debattid. För nu talar Lage Rahm uppenbarligen med kluven tunga. Han försöker säga att det är bra med ökad frihet för universitet och högskolor, men så fort det ska vidtas konkreta åtgärder säger Lage Rahm nej. Jag tycker att det här är ett mycket belysande exempel.
Vi säger så här: Ja, det är bra att universitet och högskolor får större möjlighet att forma den egna organisationen. Och vi säger mycket tydligt att studentinflytandet ska garanteras, och viktiga beslut som gäller utbildning och forskning ska fattas av vetenskapligt kompetenta personer. Det är en central reglering vi har.
Men på den här punkten, liksom på andra punkter, säger Lage Rahm nej. Så är det så fort vi ska öka friheten för landets universitet och högskolor. Detta går inte ihop. Man måste bestämma sig. Tycker man att landets universitet och högskolor ska få ökad frihet, eller tycker man det inte? Tycker man att de ska få det måste man också våga rösta för de förslag som faktiskt innebär att landets universitet och högskolor får ökad frihet. Annars blir inte politiken konsekvent.
Det är det som är problemet, inte bara med Miljöpartiets utan också med Vänsterpartiets och Socialdemokraternas politik. Det är en nejsägarallians. Det är en allians som inte blickar framåt och vill genomföra reformer utan som bara vill bromsa och försöka stoppa utvecklingen.
Jag tror inte att det är en framgångsväg för svensk högskola att bara säga nej och bromsa. Vi behöver en framsynt högskolepolitik, en politik som tar sikte på de viktiga frågorna för Sverige. Det handlar om att få en akademi i tiden med ökad självständighet för universitet och högskolor så vi verkligen kan få en svensk högskola i världsklass.