Fru talman! Jag skulle vilja förklara för kammaren och ledamöterna att vi egentligen är med på den gemensamma motionen. Men jag kom två minuter för sent, och detta var det enda ärende som justerades. Jag fastnade i hissen, och på grund av det är vi inte med i dag. Jag yrkar ändå bifall till reservationerna 1 och 2.
Fru talman! Vi anser att propositionen
En akademi i tiden - ökad frihet för universitet och högskolor
ska avslås i sin helhet. För att Sverige ska kunna upprätthålla en utbildning och forskning av hög kvalitet måste vi ha ett nationellt system med gemensamma regler för hela högskolesektorn. Det är nödvändigt om vi ska kunna genomföra både generella satsningar och särskilda prioriteringar. Eftersom det är staten som står för den största delen av resurserna är det självklart att staten ska ta ett övergripande ansvar. Ur ett internationellt perspektiv är det också en fördel att det finns en gemensam svensk högskola med gemensamma normer. Ett splittrat system där varje högskola har sina egna regler för till exempel utbildningar och tjänstetillsättningar försvårar det internationella utbytet av studenter, lärare och forskare.
Vi menar att den akademiska friheten försvagas med regeringens förslag. I stället ökar lärosätenas styrelser sin makt på bekostnad av studenter, lärare, forskare och annan personal. Ytterligare några konkreta punkter som vi tycker är negativa konsekvenser av förslagen rör studenter, doktorander samt lärare och forskare.
För de studerande i högskolan kommer inflytandet att försämras. Med regeringens förslag kommer studenterna endast att ha rätt att delta i beslut som har betydelse för utbildningen eller för studenternas situation. Vi vill hävda att ett avskaffande av reglerna för vilka beslutande organ som ska finnas kan leda till att beslut fattas i mindre, slutna grupper och att studenter inte har rätt att vara representerade med tre ledamöter.
Fru talman! Det blir svårare för studenter att hävda sina rättigheter om man sitter som en ensam ledamot på ett möte - på tal om det som högeralliansens hävdar i dag om studenternas inflytande och rättigheter. Det de säger stämmer inte. Vidare menar vi att utbildningen måste vara likvärdig och jämförbar på alla högskolor, bland annat för att det ska vara möjligt att byta lärosäte men också för att eventuella skillnader i till exempel inriktningar och undervisningsmetoder ska bli tydliga. På så sätt kan studenter göra ett verkligt val mellan de olika alternativen och ändå veta att utbildningen kommer att ge vissa kunskaper och vara användbar på arbetsmarknaden.
Detta är också viktigt för den internationella rörligheten. Vi tycker att det är av stor vikt att svenska utbildningar är gångbara även utomlands. Det måste de vara dels för att studenter ska kunna studera i ett annat land, dels för att man ska kunna locka utländska studenter att studera här i Sverige. För studenter och deras utbildning är det negativt att inte både forskning och undervisning ingår i högskolans tjänster samt att det inte längre ska vara obligatoriskt med högskolepedagogisk utbildning eller motsvarande kunskaper i undervisning. Det krävs för att forskningsanknytningen i utbildningen ska kunna upprätthållas. Vi menar att skillnaden mellan högskolor annars kommer att öka. Det kan leda till att det endast kommer att bedrivas grundutbildning vid de mindre högskolorna. Inom vissa utbildningar, till exempel lärarutbildningen, är forskningsanknytningen redan otillräcklig, vilket bland annat beror på att resurserna till forskning är för små och inte medger att lärarna bedriver egen forskning.
Avregleringen av disputationer riskerar att skapa doktorer som inte har någon legitimitet vid andra svenska högskolor eller internationellt. Det försämrar forskningsutbildningen. Försämringen i studieinflytande drabbar givetvis också doktorander. Hur alla andra förslag till förändringar och avregleringar kommer att drabba forskningsutbildningen är oklart. Jag hoppas att ministern kan förklara det för oss i dag.
Högerregeringens förslag innebär en klar försämring för högskolans lärare och forskare. De får mindre inflytande eftersom de kollegiala beslutsorganen kommer att avskaffas. Propositionen går här till och med ett steg längre än autonomiutredningen. Den kunskap och kompetens som olika kategorier i högskolan har är värdelös, enligt regeringen. Även för dem som är anställda vid högskolan är det negativt att det inte ska ingå både undervisning och forskning i tjänsten. Framför allt finns det en risk att högskolan delas upp mellan dem som forskar och dem som undervisar. Detta kan dessutom driva på en utveckling där man enbart sysslar med grundutbildning.
Fru talman! Avregleringen av de tjänster som ska finnas kan leda till inlåsningseffekter eftersom tjänstgöring på en lokalt beslutad tjänst kanske inte räknas som en merit på andra högskolor. Risken finns även att det skapas tjänster som inte har någon internationell motsvarighet, vilket gör att den svenska högskolan kan degraderas som samarbetspartner.
Tjänstetillsättningen vid högskolan måste bygga på insyn, öppenhet och kritisk värdering av meriter. Mycket av högskolans legitimitet bygger på denna öppenhet.
Vi misstänker att antalet överklaganden kommer att öka kraftigt om processen blir mer sluten och att det kan innebära att krånglet inte minskar och att handläggningstiderna inte blir kortare. Vi hävdar därför att minskad öppenhet vid beslutsfattande och vid tjänstetillsättning särskilt kommer att missgynna kvinnor och göra det svårare att skapa en jämställd högskola.
Erfarenheten visar att ju färre regler det finns för beslutsfattande och maktutövning desto svårare blir det för kvinnor att konkurrera. Problemet finns också att med få kvinnor på en högskola kan kvinnorna bli överutnyttjade i beslutfattandet och få sämre möjligheter att meritera sig via undervisning och forskning.