Fru talman! Om vi börjar med kollegialt inflytande kan man fundera på följande: Alliansens företrädare säger i varje diskussion att detta kommer att vara kvar. Alla universitet och högskolor med självaktning kommer att behålla detta. Vad är då problemet?
Om man nu tycker att det är viktigt för kvaliteten att det finns kollegiala organ som driver kvalitet i forskning och utbildning bestämmer man sig för det och tycker det. Annars får Alliansen anstränga sig lite och beskriva varför man tycker att det är så viktigt att man tar bort detta. Vilka beslut är det man vill fatta i andra sammanhang? Det är den frågan man borde redovisa. Ni argumenterar nämligen för vår ståndpunkt. Det är helt okej, men ni får ju argumentera för er egen ståndpunkt och vad det är för beslut ni vill fatta någon annanstans.
Sedan tycker jag att det är en spännande logik när det gäller lärare och kvalitetskrav. Vi är i denna kammare överens om att vi ska ställa tuffa kvalitetskrav på dem som utbildar våra barn och ungdomar i skolan. Det har varit för slappt. Kommunerna har haft frihet att anställa lite vem de vill och att göra på lite olika, tricksande sätt. Det har de också gjort. Vi har då sagt att vi ska öka rättssäkerheten för eleverna i skolan genom att gå längre i att ställa krav på vilka som får vara lärare i den svenska skolan. Det gäller både fristående skolor och kommunala skolor. Vi ska tuffa till kraven.
Vad är det som gör att ni samma dag ni föreslår detta och diskuterar det utåt vill släppa på kraven för pedagogisk kompetens för universitetslärare? Jag kan nämligen lova att de studenter jag träffar tycker att detta är en av de viktigaste rättssäkerhetsfrågorna, att de vet att den som undervisar dem har kompetens och pedagogik så att de faktiskt lär sig något också på universitet och högskolor. Var är logiken? Vi accepterar allihop tuffare krav på vanliga lärare, men här ska man ludda till kraven. Vad är logiken bakom detta? Driver det kvalitet i högskolan men inte i skolan, eller har ni gjort fel någonstans?