Fru talman! Det känns litet svårt att avgöra om jag
skall företräda Båstads kommun eller riksdagen. Men
jag väljer Båstads kommun just nu, eftersom flera av
interpellanterna har berört kommunens agerande.
Jag vill först rikta mig till Sten Andersson. Det
gäller det första beslutet om tunneln. Det fattades av
49 ledamöter i Båstads kommun, och det var enhäl-
ligt. När det gäller turerna om var tunneln skulle dras
fanns det två alternativ, det ena utefter motorvägen,
det andra nära Båstads kommun. Skälet att vi valde
dragningen nära Båstads kommun var att majoriteten
ansåg att järnvägen inte skulle gå nästan 1 ½ mil
utanför tätorten. Så långt bort hade den kunnat hamna.
Sedan har vi sett att de provtagningar som Kraft-
byggarna företog inte räckte till. Det var därför Kraft-
byggarna fick sluta.
Schlaug gjorde också en del påståenden om mel-
lanpåslaget. Det var likadant där. En enig länsstyrelse
och en enig fullmäktige med undantag från Miljöpar-
tiet sade ja till mellanpåslaget. Det var inte ett köpslå-
ende. Vi fick visserligen vägar. Det köpslående som
pågick skedde inom Länsstyrelsen och det var om de
anslag som fanns inom Kristiandstads kommuns an-
slag. Övriga kommuner fick avstå till förmån för
Båstads kommun. Efter många debatter och många
våndor och diskussioner sade vi ja. Huvudskälet till
det var att vi ansåg det nödvändigt att genomföra
Västkustbanan. Vi kan alltid fråga i dag: Gjorde vi fel
eller rätt? Det får vi brottas med.
Daléus nämner hur människor i bygden känner
det. Jag kan inte uttala mig för alla människor, men
jag har mött oerhört många och en sak vill jag säga:
Man kan i en tidning skriva att man inte har förtroen-
de för en minister, och man kan tycka att ministern
borde ha gjort det ena eller det andra. Men jag tycker
inte att man skall göra sig populär genom att dricka
vattnet.