Fru talman! För det första har alla partier ett ge-
mensamt ansvar. Vi har alla varit med om att tunnel-
bygget påbörjades och vi har alla i dag ett gemensamt
ansvar för att hjälpa dem som har drabbats, reda upp
situationen och inte förvandla de drabbade till parti-
politiska slagträn. Det hoppas jag att vi är helt över-
ens om
Vi i regeringen har gjort allt vad vi har kunnat un-
der den här perioden. Vi har garanterat Båstad den
experthjälp som kan tänkas behövas. Det är bl.a.
därför kontakterna har varit täta. Vi har gett kommu-
nen pengar för det merarbete som den haft. Vi har
försäkrat oss om att Skanska och Banverket skall
ersätta de drabbade, och att det skall ske snabbt så att
de inte behöver oroa sig för sin privatekonomi. Vi har
också beslutat tillsätta en kommission för att gå ige-
nom vad som har hänt, men också för att ge oss råd
inför framtiden; hur skall vi kunna undvika att någon-
ting sådant här upprepas?
Lennart Daléus sade att han hade kritik mot rege-
ringen. Substansen i denna verkade bestå i att en
minister hade sagt nej till en kommission och att re-
geringen något senare beslutade att inrätta en kom-
mission. Det som hände var att en minister sade att
man ville avvakta polisutredningen. Senare under
dagen framkom att människorna i Båstad tyckte att
det var viktigt att snabbt få en kommission till stånd,
och då ville regeringen gå människorna i Båstad till
mötes. Jag tycker inte att detta var något stort området
att angripa regeringen för. Det gällde några timmars
oklarhet om en kommission.
Alla ställer sig i dag frågan som gäller framtiden
och tunnelbygget, men ingen kan ge svar på den.
Arbetet är stoppat. En samlad regering har gett besked
om att det bara får fortsätta om man kan garantera att
det sker helt miljösäkert. Naturligtvis skall en ordent-
lig miljöprövning ske. Regeringen kan inte ta ställning
till fortsättningen förrän det finns ett ordentligt under-
lag.
Jag tycker att det är viktigt att inte frikänna
Skanska och Banverket som Lennart Daléus och and-
ra delvis gör när de säger att det är lagstiftningens fel.
Enligt dagens regler krävs det ändå att man iakttar
försiktighet och vidtar sådan åtgärder att man inte
skadar miljön. Det är naturligtvis väldigt stora skill-
nader på att hantera ett ämne som akrylamid i små
mängder under säkra förhållanden och att använda
oerhört stora mängder på det här sättet vid ett tunnel-
bygge. Jag menar att även dagens lagstiftning visar
mycket klart att man inte får hantera kemikalier på det
här sättet.
Till Ingegerd Wärnersson och andra som har tagit
upp frågan om en förändrad lagstiftning vill jag säga
att det är självklart att vi också tittar på om vi kan och
bör förändra lagstiftningen. Järnvägslagen innebär en
förstärkning. Det nya förslaget till en miljöbalk inne-
bär en tydlig förstärkning. Vi ser också över om det
går att göra ännu mer för skärpa kemikaliereglerna
och ta bort en del av de otydligheter som vissa anser
finns där. Jag tycker personligen att det är ett mycket
viktigt område. Sedan vill jag inte förhandla med
Birger Schlaug i talarstolen om den exakta lagtexten.
Men jag kan säga att det är mycket viktigt att vi gör
de skärpningar av kemikaliereglerna som kan göras.
Jag har ytterligare ett antal frågor kvar att svara
på, men jag ser att min talartid är slut. Det är många
talare i den här interpellationsdebatten. Jag får åter-
komma med resten av svaren.