Fru talman! Det är många som känner sig manade
att delta i debatten. Det kanske inte är så konstigt -
det är ju en miljökatastrof som inträffat. Eftersom vi
nu skall ha en debatt i samma ämne på torsdag tänker
jag koncentrera mig på de två kemikalier - av 57 000
- som det handlat mest om när det gäller Båstadfallet
med tunneln genom Hallands ås. Det är akrylamid och
N-metylolakrylamid. Jag har lärt mig de två nya or-
den.
I den beskrivning av akrylamid som Kemikaliein-
spektionen gjort står det att ämnet kan ge cancer och
ärftliga genetiska skador. Det är giftigt vid hudkontakt
och förtäring. Det finns risk för allvarliga hälsoskador
vid långvarig exponering via inandning, hudkontakt
och förtäring. Det låter ganska allvarligt.
När det gäller det andra ämnet, metylolakrylamid,
som är det som använts mest av de här kemikalierna,
står det att detta inte är klassificerat enligt Kemikalie-
inspektionens föreskrifter. Man menar att detta base-
rat på de data som finns tillgängliga torde leda till en
märkning snarlik den för akrylamid, dvs. att ämnena
medför samma risker. Det finns inget känt om ämnets
effekter på människor, står det.
Detta är allvarligt, tycker jag. Visserligen hanterar
var och en av oss dagligen många farliga ämnen som
vi kanske inte tänker på. Det gäller allt ifrån aceton
och bensin till koksalt i tillräckligt stor koncentration,
som kan vara farligt. Risken skall alltid ställas i för-
hållande till mängden som används. Men här har
nästan ofattbart stora mängder använts av dessa kemi-
kalier, som är giftiga och farliga, utan att man riktigt
vet vilka konsekvenserna blir. Siffran 1 480 ton har
figurerat i pressen. Men att detta endast var för att
testa 100 meter av tunneln hade jag inte klart för mig
förrän i dag. Man kan inte begripa hur stora mängder
det handlar om. Jag tycker att det finns anledning att
diskutera om ifall lagen om kemiska produkter är
tillräcklig.
Akrylamid finns på klassificeringslistan enligt
Kemikalieinspektionens föreskrifter, men man har
alltså inte bedömt ämnet ur miljöfarlighetssynpunkt.
Det andra ämnet, metylolakrylamid, finns inte på
listan över klassificerade ämnen. Detta tycker jag är
allvarligt. Det här är ämnen som det inte krävs till-
ståndsprövning för, och ingen förhandsanmälan. En-
ligt lagen om kemiska produkter är huvudregeln att
produkterna släpps ut på marknaden utan föregående
prövning från det allmännas sida. Man överlåter på
tillverkaren och importörerna att på eget ansvar utreda
och bedöma ämnenas inneboende egenskaper från
hälso- och miljöskyddssynpunkt.
Detta får en att ställa frågan om det inte krävs en
skärpt lagstiftning för tillståndsprövning och för-
handsanmälan när det handlar om vissa mängder.
Använder man 1 eller 10 kg är det kanske en sak, men
använder man 1 480 ton av något man inte känner till
konsekvenserna av tycker jag att det finns vissa bris-
ter i lagen. Jag vill fråga om miljöministern är beredd
att se över detta. Kan man inte behöva en skärpt lag-
stiftning, en skärpt kontroll och framför allt en skärpt
tillämpning av lagen? Såvitt jag vet kommer lagen om
kemiska produkter väldigt sällan till användning i
miljöbrottssammanhang.