Fru talman! Jag tycker nästan synd om miljöminis-
tern. Det blir inte lätt att svara på alla frågor och på-
ståenden på den korta tid som står till buds. Det är
litet märkligt att vi har en ganska omfattande debatt i
dag samtidigt som vi skall ha en ny debatt om ett par
dagar. Jag vill ändå ta upp ett par frågor som inte är
oväsentliga i diskussionen. Den ena frågan gäller vad
som varit, den andra vad som komma skall.
Den 11 april 1996 meddelade regeringen sitt be-
slut att anvisa medel, närmare bestämt 95 miljoner,
för byggande av vissa vägar med anknytning till Hal-
lands ås. Det var ett villkor för att Banverket skulle få
göra det s.k. mellanpåslaget, dvs. öppna en ingång till
den tänkta tunneln i åsen med de miljökonsekvenser
detta inneburit.
Vid detta tillfälle var det också väl känt att projek-
tet hade stora problem med läckvattenflödena. Det
rann helt enkelt för mycket vatten, och redan då borde
larmklockor ha ringt. Här skulle inte konventionella
metoder för tunnelbygge att räcka till. Min fråga är
om regeringen såg de ökande problemen och konsek-
venserna av dessa. Ringde inte några klockor redan på
det stadiet?
Man kan också fråga sig om det är ett normalt för-
farande att på detta sätt förhandla med en kommun för
att genomdriva ett stort infrastrukturprojekt.
Min andra fråga, som är mera framåtsyftande,
lyfte också Ingbritt Irhammar fram. Regeringen har ju
att hantera frågan om ytterligare sänkning av grund-
vattennivån. Hur kommer miljöministern att hantera
den frågan?
Jag kan inte låta bli att kommentera ett par av de
andra inläggen i debatten.
Birger Schlaug angriper miljöministern för att hon
inte har lagt fram ett bra förslag till miljöbalk. Låt mig
då i all vänlighet få påminna Birger Schlaug om att
det faktiskt var han och hans parti som tillsammans
med regeringen drog tillbaka det tidigare miljöbalks-
förslaget från riksdagen 1994. Det hade vi kunnat
göra något bra av redan då vid den fortsatta riksdags-
behandlingen. Då hade vi haft en ny samlad miljöbalk
redan från den 1 juli 1995. Vi hade alltså kunnat ha
den miljöbalken i över 800 dagar. Men Birger
Schlaug stoppade den möjligheten.
Det är väl nu logiskt att invänta det rättsliga efter-
spelet och se om vår miljölagstiftning håller eller inte.
Då kommer vi att se hur en ny miljölag skall se ut. Jag
tror i och för sig att det förslag som låg på riksdagens
bord 1994 hade kunnat vara ett starkare instrument än
nuvarande lag.
I Ingegerd Wärnerssons inlägg uttrycktes att Bå-
stad kommun har en ständig, daglig dialog med rege-
ringen. Det låter väl bra, men jag undrar litet över
proportionerna. Vid utfrågningen vi hade tidigare i
förstakammarsalen sade man från Banverket att man
inte fört någon dialog med regeringen om de ökande
problem som uppstått under detta år och om att man
från mars använt Rhoca-Gil, i första hand i mellanpå-
slaget.
Det är litet märkligt att regeringen enligt Banver-
ket inte haft någon som helst dialog eller kontakt i
denna fråga. Uppgifterna hade ju inte varit helt ovä-
sentliga för regeringen. Det kan alltså vara intressant
att få en bekräftelse på att regeringen inte hade någon
daglig dialog med Banverket i denna fråga.