Fru talman! Sedan den 5 oktober har styret av
Båstads kommun skett enligt en s.k. beredskapsplan,
dvs. en plan som i huvudsak är tänkt att användas i
krigstid men som också kan användas under omfat-
tande kris under fredstid. Uppföljning och utvärdering
av denna plan kommer att ske när krissituationen
anses vara över.
Vi vet redan i dag vilken oerhörd oro och psykisk
press som Båstad kommuns invånare har varit utsatta
för. Ca 3 500 samtal har inkommit till kommunens
informationsgrupp under de senaste 14 dagarna.
Kommunen, Banverket och Skanska har i nuläget
tillsammans informerat vid flera tillfällen.
Dessvärre har andra intressenter gett sig in på
detta område. T.ex. har olika näringsföreträdare satt
sina egna riskgränser, vilket stoppat en stor del av
grönsaks-, fläsk- och mjölk-försäljningen från Bjäre-
halvön. Oron har därför stundtals ökat till panik och
medfört orimliga slutsatser.
Kan då en liten kommun med förhållandevis små
resurser klara en dylik krissituation? Svaret är ja. Jag
vill som fullmäktigeledamot i Båstads kommun och
på kommunledningens vägnar framhålla det mycket
goda stöd vi har fått av regeringen. Kommunen har
fått stöd i form av såväl mänskliga som ekonomiska
resurser. Vi har sedan krissituationen uppstod haft en
ständig daglig dialog med regeringen. Vi tar för givet
att denna dialog skall fortsätta.
Vi har nu framför oss en polisutredning, en miljö-
revision och ett omfattande saneringsarbete. Frågan
om och när tunnelarbetet kan fortsätta kan vi i dag
inte svara på. Historiebeskrivningen att tunneln enbart
skall finnas för att tjäna in tio minuters restid är dock
inte hela sanningen.
När jag flyttade till Båstads kommun 1979 var
tunneln en av de första politiska frågorna jag stötte
på. Jag fick veta att godstågen ej kom upp över åsen
vintertid, vilket kunde försena persontrafiken flera
timmar. Blev det sedan ännu olyckligare, kunde detta
medföra nedfällda bommar och därmed stopp även
för biltrafiken. Det var alltså varken miljöintressen
eller Banverket som tryckte på. Det var rent praktiska
problem där kommuninvånarna sade: Det här måste vi
lösa. Så började historien.
Mitt i dagens oro möts jag av många frågor om
framtiden. En av dessa vill jag framföra till ministern.
Är den lagstiftning som vi har i dag med ansvar för
såväl producent som för den som hanterar produkten
tillräcklig vid stora miljöingrepp som t.ex. motor-
vägsbygge, brobygge och tunnelbygge? Är den tillsyn
som kommun och länsstyrelse har tillräcklig? Kan
ministern se behov av ytterligare lagstiftning som
anger att en oberoende kommission tillser arbetet vid
så stora miljöingrepp?