Fru talman! Jag har först en kommentar till Birger
Schlaug. Det måste ju sägas tydligt här i kammaren att
det inte finns något parti som har ett större ansvar för
att vi fått vänta på en ny miljölagstiftning än Miljö-
partiet. Om vi hade fått arbeta med det förslag som
låg på riksdagens bord när den här mandatperioden
började hade vi kunnat knåda, älta, hantera och bear-
beta det förslaget till en bra lagstiftning som hade
varit i kraft i dag.
Fru talman! Det är viktigt att slå fast att redan på
den tiden, på hösten 1994, sade miljöpartister i debat-
ten: "Dessutom ser vi fram emot en riktig, och en
rejäl, miljöbalk som är vad den skall vara: en heltäck-
ande samordnad, effektiv och radikal miljölagstift-
ning. Vi i Miljöpartiet kommer att göra vad vi kan för
hjälpa den socialdemokratiska regeringen i det arbetet
- - -."
Sedan fortsätter man och säger att den kommer att
gå betydligt längre på många områden. Den debattö-
ren trodde att jag, dvs. att Lennart Daléus, skulle vara
mer nöjd med det förslag som kommer än med det
förslag som den borgerliga fyrklöverregeringen lade
fram.
Fru talman! Det är hyckleri när Miljöpartiet låtsas
som om man är påskyndare av en radikal miljölag-
stiftning som kommer snabbt här i kammaren. Det är
viktigt att slå fast detta.
Miljöministerns svar var ju väl mottaget av de so-
cialdemokratiska debattörerna, och det är ju inte för-
vånande. Det är väl rimligt att det är på det sättet.
Ingegerd Wärnersson talade ju också om att kommun-
ledningen i Båstad hade haft god och nära kontakt
med regeringen, och detta ville hon på kommunled-
ningens vägnar framföra. Huruvida befolkningen i
Båstad är lika imponerad av regeringens sammanhåll-
na arbete i den här frågan undandrar sig min bedöm-
ning. Jag har läst en del tidningar i Båstad som inte
riktigt andas den attityden.
Det som förvånar mig är Berndt Ekholms inställ-
ning till problemet. Han talar om att vi skall fortsätta
det här arbetet och att det är viktigt. Sedan säger han
kritiskt att det är något fel på dem som hastigt och
lustigt uttalade sig för att tunneln skall stoppas. Jag
undrar om han har lyssnat tillräckligt mycket på
statsministern som faktiskt uttalat sig från tid till an-
nan i just den frågan med inriktningen att om man inte
kan se till att miljöfrågorna hanteras på ett riktigt sätt
är det rimligt att man stoppar tunneln.
Fru talman! Jag vill ställa en fråga till Berndt Ek-
holm och även till de andra socialdemokratiska debat-
törerna, inklusive miljöministern: Om de mil-
jöproblem som vi har iakttagit i dag inte kan bemäst-
ras, om människor inte kan känna sig trygga i sin
vardag, är ni då inte, inklusive miljöministern, bered-
da att stoppa tunneln?
Fru talman! Miljöministern frågade mig om den
kritik man kan rikta mot regeringens agerande. Jag
skall ta ett annat exempel, miljöministern. När jag var
nere i det här området i förra veckan framgick det
klart att säkerhetsgränser sattes olika, varierades och
flyttades. På kvällen uttalade sig Socialstyrelsens
generaldirektör och hade ett nytt budskap som gällde
livsmedel. Man har olika hantering när det gäller
begränsningar av vad som slaktas och inte slaktas osv.
En utomstående iakttagare ser ganska enkelt att
det behövs någon som håller samman myndigheters
och andras agerande och som har en överblick över
frågan och kan ge ett samlat budskap till människor.
Det är detta, fru talman, som rimligen är en regerings
uppgift. Jag tycker inte att regeringen har klarat av
den uppgiften. Det råder för stor oklarhet.
Fru talman! När jag får tillfälle att återkomma i
nästa omgång skall jag ge miljöministern några tips
på hur hon kan förändra kemikalie- och miljölagstift-
ningen i landet.