Fru talman! Jag skall ägna en stund till åt historia
tillsammans med Elver Jonsson. När Elver Jonsson
talar om hur kontorister vid skrivbyråer jagades under
den socialdemokratiska regeringstiden får jag bara
erinra Elver Jonsson om att vi ändrade lagen om ar-
betsförmedling, jag vill minnas att det var 1991, och
tillförde i lagstiftningen möjligheter till viss uthyrning
av arbetskraft.
Det var just med tanke på att skrivbyråverksamhe-
ten fanns och utnyttjades, till och med, som Elver
Jonsson har antytt, av departementen, som vi fann det
angeläget att nu se till att denna också var lagenlig.
Men vi pinnade för ganska ordentligt, så att detta
inte skulle bli en allmän företeelse, att en arbetsgivare
skulle ha fritt att välja, som det är i dag, om han ville
hyra in den arbetskraft han behövde för sin produktion
eller om han ville anställa den. För i dag är det fak-
tiskt fritt fram.
Innan vetorättsreglerna återtas har heller inte
facket vare sig förhandlingsmöjligheter, särskilt på
denna grund, eller möjligheter att motsätta sig att
arbetsgivaren i stället för att anställa hyr in arbetskraf-
ten.
När det gäller skadestånden är det klart att en ar-
betsgivare som bryter mot givna lagprinciper kan
komma att hamna i en skadeståndssituation. Ofta
löser man detta ganska praktiskt på arbetsplatserna.
Det här ledde väl inte heller fram till särskilt
mycket under den borgerliga regeringens period, i
annan mån än att man gick fram ganska snabbt hösten
1991 och utan utredning fattade beslut om att höja de
arbetsrättsliga skadestånden för arbetstagarna om de
gick ut i olovlig konflikt.
Vi har inte nu föreslagit någon ändring i detta hän-
seende. Det här får väl också utredas vidare. Men det
finns skäl att ha ögonen på det. Det blir väl också så
att arbetstagare och arbetsgivare nu får möjlighet att i
den arbetsrättsliga utredningen diskutera sina syn-
punkter på just skadeståndsfrågan, och det tycker jag
är bra.