Herr talman! Jag får väl dämpa Ingrid Burmans
förvåning i fråga om stridsåtgärder. Hon är så förvå-
nad över att vi inte vill vara med om en blockad och
förvägrar då de fackliga organisationerna att tillgripa
stridsåtgärder.
Det vill vi inte alls! Men Ingrid Burman har tydli-
gen förväxlat oss med möjligen Moderaterna som vill
ha ett allmänt blockadförbud. Vi har begränsat detta
till enmansföretagen. Det är en principiellt oerhört
viktig skillnad.
Ingrid Burman säger att den borgerliga regering-
ens förslag som beslutades av riksdagen är en udd mot
arbetstagarna. Det är ett beställningsverk av Svenska
Arbetsgivareföreningen. Det är det faktiskt inte. Vis-
serligen klagade man från fackligt håll och från den
socialistiska oppositionen när förslaget genomfördes.
Men den största kritik jag hörde kom från Svenska
Arbetsgivareföreningen. De ansåg att förslaget inte
var mycket att komma med. Det var inte några förhål-
landen som förändrades. Det intressanta är att veten-
skapsmännen säger att det har skett en förskjutning till
småföretagarnas fördel, men förändringen har varit
ytterst begränsad.
Ingrid Burman talar om sin glädje över att det
kommer en återställare. Men det blir litet knepigt för
en gammal vpk:are att tala om denna glädje. Histo-
riskt sett har ni inte velat ha något regelsystem.
Jag ställer då följande fråga till Ingrid Burman.
Har ni gjort rent hus med vpk:s gamla uppfattning,
som inte för så länge sedan presenterades i denna
kammaren, då man inte ville att det skulle vara någon
sanktion vid t.ex. olagliga stridsåtgärder? Har ni gjort
upp med er själva i denna fråga, dvs. att ni accepterar
påföljder vid olaga stridsåtgärd?