Fru talman! Jag skall bara ta upp detta med 39 §
när det gäller att köpa ut. Det kan nästa vara litet av
ett svar på de andra frågeställningarna också. Detta är
inga enkla frågor.
Jag har haft många debatter om utköpsmöjligheten
med Ingrid Burmans företrädare i arbetsrättsliga frå-
gor, inte minst Lars-Ove Hagberg. Jag kan, liksom
utskottet, inte finna annat än att det motionsförslag
som Vänstern har lagt fram inte kommer att lösa
problemet. Principförbud att neka återtagande av den
anställde som bara får brytas igenom om det förelig-
ger särskilda skäl skulle inte lösa problemen på det
här området.
Det är nog tyvärr bara att konstatera att det finns
förhållanden i arbetslivet som inte kan regleras när
inte lag och ilagakraftvunnen dom respekteras. Ibland
ingriper då den allmänna opinionen så till den milda
grad att stora och starka företag också måste backa.
Men annars gäller ju skadestånden som alternativ.
I det fallet tror jag inte heller att vi kan komma sär-
skilt mycket lägre om vi inte är beredda att ompröva
principen om att lagen skall gälla alla arbetsgivare
lika - stora som små, rika som fattiga - och det kan-
ske vi skall göra. Men det vill jag inte uttala mig om i
dag.
Jag tror nämligen att skadestånden enligt 39 § är
oerhört kraftfulla när det gäller småföretagarna, som
jag har talat mycket om i dag med de andra partierna.
Jag kan t.o.m. tänka mig att det skulle knäcka en
småföretagare att bli ådömd skadestånd fullt ut enligt