Fru talman! Jag vill göra en rättelse. Jag har över
huvud taget inte berört ersättningsnivån i arbetslös-
hetskassan. Den frågan kommer att behandlas i debat-
ten om nästa betänkande, kan jag tänka mig.
Elver Jonsson och jag ägnade oss åt litet historik i
vår debattomgång medan Börje Hörnlund inleder med
några framtidsvisioner och hur det kan komma att bli.
Det kan i och för sig vara intressant. Det är många
som försöker sig på den saken i dagens läge.
Vi får väl se hur det blir. Men jag har väldigt svårt
att tro att framtiden skall bli så mycket bättre för oss
alla om detta skall ske till priset av att löntagarna skall
vara någonting som man har allt lättare för att alltef-
tersom ta in och lyfa ut ur anställningen i företaget.
Jag tror knappast att det är lösningen på proble-
men. Man får inte särskilt goda och bra medarbetare,
som man nu tycker om att kalla de anställda, om de
skall leva i otrygghet över det grundläggande för hela
deras engagemang, nämligen anställningen. Det är så.
Jag tror inte att en arbetsrätt som tvingas fram och
som ger otrygghet är lösningen på framtidens pro-
blem. Sedan är det naturligtvis en spännande utveck-
ling som pågår. Det är distansarbete och en mängd
annat på gång.
Det tvingar även gamla riksdagsmän - åtminstone
äldre rikdagsmän, hur gammal man är som riksdags-
man är en annan sak - att lära sig datorer och liknande
ting. Jag har konstaterat att det går det med. Frågan är
om Börje Hörnlund har lärt sig det ännu. Men det
kanske inte debatten skall handla om.