Herr talman! Till att börja med lovar jag att ta del
av historien. Men jag kan redan nu lugna Elver Jons-
son med att vi naturligtvis inte anser att man aldrig
kan tillgripa sanktioner mot olaga stridsåtgärder. Jag
vill i det här fallet betona ordet aldrig. Alla typer av
konflikter måste ju bedömas från fall till fall. Jag
hoppas att Elver Jonsson och jag i det avseendet har
samma uppfattning.
Man lagstiftade inte utifrån Arbetsrättskommitténs
första betänkande, som var mycket mer långtgående
än det som senare blev lag. Jag är väl medveten om
att både Folkpartiet och Centern hade en avgörande
roll i det sammanhanget. Men man sade också att man
skulle återkomma till den resterande delen av betän-
kandet. Riksdagen uttalade att detta var inte vad man
ville genomföra, utan man sade att man avsåg att
återkomma. Detta plus att man i det fortsatta arbetet i
Arbetsrättskommittén i stor enighet mellan moderater,
centerpartister, kds, folkpartister och nydemokrater
fortsatte att leverera förslag utifrån SAF:s program
och krav omsatta till direktiv för Arbetsrättskommit-
tén gör att jag fortfarande hävdar att detta var ett
beställningsverk. Den borgerliga fyrpartiregeringen
var mycket aktiv när det gällde att leverera.