Fru talman! Det har hänvisats mycket till historien
i replikskiftena. Jag noterar att Sten Östlund beklaga-
de att 70-talet inte är tillbaka. Det var beklagligt att
det synsättet fanns också hos den dåvarande social-
demokratiska regeringen på 80-talet, och det är lika-
ledes att beklaga att det finns även nu på 90-talet. Det
har varit ett stort problem när det gällt att få till stånd
jobb i Sverige.
Jag vill inte se så mycket på historien utan blicka
framåt litet mera konstruktivt. Jag vill ställa två frågor
till Sten Östlund. Han sade att han inte hade sett ett
enda bevis för att de förändrade arbetsrättsreglerna
har skapat några nya jobb. Detta kan vi tvista om. Jag
vet att de har skapat nya jobb. Min första fråga blir:
Om vi kunde fylla hela denna kammare med syn-
liga bevis för att det har uppstått nya jobb med hjälp
av förlängd provanställning och förlängd visstidsan-
ställning, skulle det föranleda en omprövning från
Sten Östlund och socialdemokraterna, så att man i
grunden ändrade ståndpunkt? Om vi alltså verkligen
kunde här i kammaren visa upp alla de människor
som har fått möjlighet till nya jobb, skulle man då
ändra sig?
Den andra frågan gäller övertidsproblemet. För-
sämrar man möjligheterna till provanställning och
visstidsanställning, är det risk för att företagen försö-
ker få dem som arbetar i företagen att satsa mera på
övertid i stället för att ge flera möjligheter att få arbe-
te. Man vågar kanske inte satsa mer på nyanställning,
eftersom man inte är säker på utvecklingen. Ser inte
Sten Östlund att det finns en risk i detta?
Både socialdemokraterna och vi kristdemokrater
tycker att det förekommer för mycket övertidsarbete.
I stället borde man anställa fler. Innebär inte den nu
föreslagna förändringen att det blir ökad risk för att en
minskning av övertiden motverkas? I andra samman-
hang säger socialdemokraterna att de vill minska på
övertiden.