Herr talman! Jag kan konstatera att 1968 inte var
en så dum jämförelse, för det var länge sedan jag
hörde talas om arbetskraft som produktionsmedel.
Men det stämmer väl med den gamla typen av ideo-
logisk renlärighet att tala på det viset.
Det har faktiskt anställts fler ungdomar - det har
undersökningar visat - efter provanställning på tolv
månader. Vi skall väl lyssna på de människor som
nyanställer. Det är vitsen med det hela, det skall ges
möjlighet att prova människor och därefter anställa.
Det var ingen mening med en provanställningsperiod
på sex månader som sedan inte ger anställning. Tolv
månader anser man från företagare vara en bra period.
Därmed ges de möjligheter att anställa fler. Det är den
verklighet som vi lever i.
När vi talar om företag och företagare ligger där
faktiskt att det är företag som skapar arbetstillfällen
och därmed ger människor möjlighet att få anställ-
ning. Det är för oss ingen motsatsställning. Det är
möjligt att det är det för Ingrid Burman som bara ser
en del i detta. Vi ser företag och dess anställda som en
helhet. Ingrid Burman ser företagarna som elaka och
bedrövliga människor som enbart vill försämra för
sina anställda. Vilka företag skulle överleva om man
inte hade bra anställningsvillkor för sina anställda?
Det faller på sin egen orimlighet. Nej, Ingrid Burman,
koppla ihop företag och anställda så får ni en bra
harmoni. Se inte detta i en ideologi som innebär mot-
satsförhållanden.