Herr talman! Den tidigare fyrklöverregeringen
gjorde med stöd av riksdagen små men viktiga för-
ändringar i arbetsrätten för att underlätta nyanställ-
ning i framför allt små och medelstora företag. Det
handlar om anställningar för arbetstagare, Ingrid
Burman.
Ett annat viktigt skäl att ändra arbetsrätten var att
få till stånd enklare regler, mer anpassade för de små
företagen. Ett par av de viktigaste förändringarna var
förlängningen av tiden för provanställning från sex till
tolv månader och rätten för arbetsgivare att undanta
två personer inom varje turordningskrets med särskild
betydelse för företagets fortsatta drift vid uppsägning
på grund av arbetsbrist.
Dessa förändringar syftade till att få fler i arbete.
De syftade till att värna arbetstagarna, som Ingrid
Burman talade om. De syftade till att öka möjlighe-
terna att säkra jobben i företag som hade en tuff si-
tuation och som var tvungna att säga upp människor
och arbetstagare. Mot dessa smärre justeringar av
arbetsrätten har socialdemokraterna drivit en nej-
kampanj. Inga förändringar skulle få göras, trots att
man då talar mot bättre vetande. Exempelvis var fi-
nansminister Göran Persson ute och talade med före-
tagare. Han talade då om att arbetsrätten måste mo-
derniseras. Men när det kommer till konkret politik
stämmer inte ord och handling.
Den socialdemokratiska regeringen visar nu att
man inte har förståelse och känsla för företagandets
villkor och förutsättningar. Man talar och skriver om
att det behövs fler företag och fler företagare, men
den egna politiken leder ju till färre företag och färre
företagare. Inom loppet av en månad efter regerings-
tillträdet hade man hunnit föreslå en rad åtgärder som
slår mot företagen och möjligheterna att få fram nya
jobb. Det handlar inte minst om skattehöjningar som
kommer att slå tillbaka i form av färre jobb, inte minst
i de små och medelstora företagen. Då är det arbetsta-
garna som drabbas. När man ovanpå detta lägger fram
den här återställarpropositionen försvårar man ytterli-
gare för de företag som annars står i begrepp att ny-
anställa i den konjunkturuppgång som vi nu upplever.
Risken är överhängande att nyanställningar förvandlas
till ytterligare övertidsuttag - vi har redan i dag alltför
mycket av den varan.
Att påstå att balansen mellan arbetstagar- och ar-
betsgivarintresse skulle rubbas på grund av arbetsgi-
varens rätt att undanta två nyckelpersoner är en klar
överdrift. I stora företag är nästan alltid fler än två
som undantas från turordningskretsen vid uppsägning.
Det kan inte vara rimligt att ta bort denna möjlighet
för de små företagen, något som man nu gör.
Sverige behöver fler företag och företagare. Små-
företagen behöver goda förutsättningar för att växa.
Alla företag är inte stora exportföretag som plockar
hem stora vinster på grund av en försvagad krona.
Regeringen, tror jag, kan inte fortsätta att lägga fram
förslag som förhindrar framväxten av nya jobb om vi
skall komma till rätta med arbetslösheten. Jag tror att
verkligheten kommer att hinna fatt regeringen.
Det hjälper inte att lägga fram arbetsmarknads-
politiska paket och investeringspaket om man samti-
digt försämrar de grundläggande förutsättningarna för
att få fram nya riktiga jobb. Det är bara att konstatera
att regeringens politik leder fel. Dagens ärende är en
del i denna för landets skadliga politik.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2,
5, 9 och 12.