Fru talman! Kerstin Warnerbring var ett bra
exempel på överdrifterna som tillåts från det ena
hållet, men inte från det andra. Det var eländes elände
och åter elände. Så är det naturligtvis inte i
verkligheten. I alla andra sammanhang när det gäller
infrastruktursatsningar i Sverige och ute i världen är
man överens om att infrastrukturen måste byggas ut,
för den är viktig för utvecklingen, för att folk skall
kunna mötas och för näringslivets transporter utom
här. Här är det föråldrat. En utbyggd och modern
infrastruktur förbättrar möjligheterna för människorna
att fungera i en region och i ett land samt mellan
länder. Det är därför som jag tror att det här är riktigt.
Men aldrig någonsin kan motståndarna till projektet ta
upp de positiva effekterna. Vad det här betyder för
sysselsättningen på kort och lång sikt, hur många
människor som får meningsfulla jobb under
byggnadstiden, hur många jobb man skapar
förutsättningar för när förbindelsen står klar
diskuteras aldrig. Det är precis som om det inte finns,
eller så går det inte in hos dem som till varje pris skall
vara mot projektet.
Kerstin Warnerbring tog upp några frågor som jag
tycker att det finns skäl att kommentera. Det var det
här med statsskulden och den svenska ekonomin, som
hon blandar ihop med den här frågan. Det här
projektet skall finansieras med avgifter. Det skall inte
utgöra en belastning vare sig när det gäller den
svenska statsskulden eller när det gäller
budgetunderskottet. Jag tycker att det är att föra folk
bakom ljuset när man talar om att det är
skattebetalarna som får betala. Man återkommer till
det ständigt. Meningen är ju att det här skall betalas
med avgifter och därmed inte belasta den svenska
ekonomin. Jag tycker att det är viktigt att vara litet
ödmjuk, precis som vi ja-sägare kostar på oss att vara.
Det finns risker för fel vid bedömningarna av
trafikmängd osv. Vi kan inte nå exakta fakta. Man
måste inse att det i alla större projekt finns en viss
osäkerhet.
Debatten är litet sned. Ni talar bara om elände och
åter elände. Ta upp de positiva sakerna någon gång!
Det här kan främja utvecklingen i vår region. I ett nytt
Europa kommer regionerna att stärkas. Det är viktigt
med starka regioner. Jag är förmäten nog - där är jag
inte ödmjuk - att påstå att den här regionen kommer
att kunna bli en mycket viktig region i det nya
Europa, en stark region, kanske den starkaste i
Norden.