Fru talman! All politisk anständighet kräver att
Öresundsbroprojektet omprövas. Men till vilket pris
som helst skall tydligen socialdemokraternas
prestigeprojekt genomföras. Med regeringens
tillåtelse spelas det hasard med svenska folkets
pengar. Statsskulden ökar med nästan 1 miljard varje
dygn. Samtidigt predikar Göran Persson om de skarpa
sparförslag som är nödvändiga för att komma till rätta
med budgetunderskottet. Hur kan man då vara beredd
att satsa miljarder på ett projekt som innebär att man
spelar hasard både om miljön och om ekonomin och
som inte ens behövs?
Broprojektets ekonomiska glädjekalkyler håller
inte. Och, Bo Nilsson, detta handlar inte bara om
osäkerhet! Beräkningsunderlaget som enligt Bo
Nilsson är ekonomiskt prövat var undermåligt och
delvis falskt redan när beslutet om bron fattades 1991.
När brokalkylen inte gick ihop, vad gjorde man då?
Jo, man räknade helt enkelt baklänges, både vad
gäller trafikvolymen och vad gäller realräntan, tills
man fick fram de siffror som behövdes.
Jag läste redan under förra vintern en artikel i
Sydsvenskan, där det svenska Riksrevisionsverket
kritiserade den ekonomiska kalkylen. Man menade att
trafikprognoserna var för vaga och att bara en mindre
förändring av räntan skulle stjälpa hela kalkylen.
Räntan hade som bekant räknats ned från ursprungliga
7 % till 5 %. Nu har man ytterligare räknat ner räntan
till 4 %, trots att den i verkligheten i dag ligger på
nästan det dubbla.
Förra veckan läste jag i danska tidningar rubriker
som "Århundradets skandal" och "Politikerna ljög om
Öresundsbron". Detta är rubriker som har kommit till
efter det att det danska riksrevisionsverket kommit
med sin osedvanligt skarpt formulerade rapport som
innehöll kritik mot de ekonomiska beräkningarna.
Man riktar skarp kritik både mot beräkningarna av
räntan och mot de beräknade trafikintäkterna. Enligt
det danska riksrevisionsverkets rapport har
Folketinget över huvud taget inte informerats om hur
osäkra beräkningarna för miljardprojektet är, och vad
värre är: Folketinget har inte informerats om att
förutsättningarna för brobudgeten har förändrats flera
gånger.
Som säkert de flesta känner till gjordes
trafikprognosen mer optimistisk från ursprungliga
6 500 bilar per dygn till 10 000 bilar per dygn, vilket
bara det innebar att ett miljardunderskott vänts till ett
litet överskott.
För övrigt tror jag att det är dags att påminna om
att resandefrekvensen på denna sträcka har sjunkit
betydligt efter den svenska kronans fall.
Trafikexperterna bedömer att den kommer att sjunka
ytterligare efter EU-inträdet.
Erfarenheterna visar att alla gigantiska
byggnadsprojekt blir ca 50 % dyrare än beräknat.
Bara för de danska anläggningarna har kostnaderna
redan stigit med 38 %. De beräknade 1,9 miljarderna
för de svenska landanläggningarna räcker inte på
långt när. Kostnaderna för enbart en eventuell
citytunnel och en ny yttre ringväg beräknas till 5,5
miljarder. Till detta skall vi komma ihåg att
saneringen av den gamla soptippen på Lernacken
kommer att kosta åtskilliga summor. Därtill kommer
också kostnaderna för belysning på bron, kostnaderna
för säkerhetssystem i tunneln - detta är över huvud
taget inte inräknat - och fördyringarna för att uppnå
en nollösning, vilka uppgår till ca 2 miljarder. Det är
faktiskt ofattbart att regeringen kan påstå att
ekonomin är stabil! Det är alldeles uppenbart att det
blir skattebetalarna som får stå för fiolerna, och det
innebär ett avtalsbrott.
Det är lika ofattbart med påståendet att bron ingår
i ett miljöanpassat transportsystem. Bo Nilsson litar
till hundra procent på den miljöprövning som den
förra regeringen gjorde och som Olof Johansson till
sist blev tvungen att avsäga sig därför att han helt
enkelt inte fick slutföra den. Men, Bo Nilsson,
miljöprövningen gällde Östersjön.
Jag är inte född i Skåne, det hörs. Jag bor i Skåne.
Det är min hembygd. Jag är rädd om den. Men Bo
Nilsson, som själv är skåning, borde hålla med om att
det faktiskt inte har gjorts någon miljöprövning av
Malmöregionen. Hur man kan påstå att detta är ett
miljöanpassat transportsystem som kommer att leda
till en avsevärt förbättrad samhällsplanering för
regionen är för mig en gåta. För övrigt, fru talman,
vill jag tillägga att alla broanhängare totalt tycks ha
glömt bort Koncessionsnämndens nej när det gällde
Östersjön.
Låt oss se på Malmöregionen. Den har redan de
allvarligaste miljöproblemen i hela vårt land, framför
allt relaterat till trafiken. Öresundsbroprojektet
uppmuntrar och kräver ökad biltrafik, helt enkelt
därför att projektet skall finansieras med bilavgifter.
Hur kan det då kallas miljöanpassat? Är systemet
miljöanpassat då det tvingar fram mer än fördubblad
kapacitet av tung godstrafik på kontinentalbanan, som
ju passerar rakt igenom flera bostadsområden och
berör 10 000 personer? Redan i dag förorsakar det
svåra bullerstörningar. Den eventuella citytunneln
löser ingalunda några regionala trafikproblem, för den
har inte någon beröring med de stora
pendlarkommunerna.
Är det ett miljöanpassat transportsystem då det
krävs en 90 meter bred motorvägs- och
järnvägskorridor med elva planfria korsningar tvärs
igenom det sista öppna landskapet med stort kulturellt
värde söder om Malmö?
Fru talman! Detta säger man samtidigt som
Delegationen för miljöinriktad planering i Skåne har i
uppdrag att särskilt se över möjligheterna att överföra
trafik till miljövänligare trafiklösningar, att tillskapa
mer allemansrättslig mark och att ta till vara kultur-
och naturvärden.
Fru talman! Tala om spel för gallerierna!
Öresundsbron är ett gigantiskt prestigeprojekt,
som också är hopplöst omodernt redan på
planeringsstadiet. Dels har Europa förändrats under
planeringen av bron, dels bygger den på en föråldrard
transportteknologi. Lager ständigt på väg och det
logistiska synsättet med just in time-leveranser,
regularitet, pålitlighet och begränsning av
transportskador är relevanta transportkriterier för vår
export- och importindustri, som under senare år har
gett land-färjetransporterna stora konkurrensfördelar.
Någon sådan fördel står inte att finna i att transporter,
som till övervägande del över huvud taget inte skall
till Danmark, skall behöva via en bro passera
Danmark med den försening som det innebär, för att
sedan ytterligare försenas i den nordtyska
trafikinfarkten.
Framsynta beslutsfattare måste kasta
Öresundsbroprestigen och inse att behovet av det
effektivaste transportsättet för trafiken till kontinenten
löses genom kombitrafik, dvs. lastbil, järnväg, färja
via Skånes sydkusthamnar. Behovet av att förbättra
regionaltrafiken mellan Malmö och Köpenhamn löses
bäst genom en biltunnel direkt från Malmö central till
Danmark.
Först med dessa åtgärder kan man tala om
effektiva miljöanpassade transportmedel, dessutom
till en bråkdel av den kostnad som broprojektet
förorsakar.
Bo Nilsson säger att den här bron har det talats om
i över hundra år. Enligt uppgift förelades i mars 1936
de svenska och danska myndigheterna broplanerna så
som de ser ut i dag. Sedan dess har mycket vatten
runnit under broar här och var. Medan
Öresundsbroförespråkarna bitit sig fast i
betongstolparna har verkligheten på alla sätt passerat
dem. Ansvarsfulla politiker måste inse att 2000-talets
trafiklösningar inte kan bygga på 1930-talets
värderingar. Därför, fru talman, yrkar jag bifall till
reservationerna 1 och 2.